Vem mördade Malin Olsson? Göteborg, 1994

Sommaren 1994 var en bra sommar för oss svenskar. Våren var tidig, vädret var både stabilt och bra över i stort sett hela landet och dessutom nådde det svenska fotbollslandslaget sin näst bästa placering någonsin i VM-sammanhang när man besegrade Bulgarien i bronsfinalen i VM-turneringen i USA. Sommarvärmen och den allmänt uppsluppna mentaliteten i samhället bidrog till ett uppsving för utelivet och folk passade på att vara ute och roa sig. Men, det var även den sommaren som en 16-årig flicka hittas mördad på en kyrkogård i Göteborg. Mordet på Malin är fortfarande ouppklarat.

16-åriga Malin Olsson hade åkt från föräldrahemmet i Dals-Ed till Göteborg för att tillbringa helgen i ett hus i Härryda, en liten bit utanför staden. Hon och en kompis skulle vakta husägarnas hundar. Lördagskvällen den 23 juli bestämde de sig för att åka in till Göteborg tillsammans med några bekanta för att titta lite på staden. Flickorna hämtades upp i bil, en uppseendeväckande öppen röd Cadillac av raggarmodell, och sedan åkte man till en pub i närheten av Härryda. Eftersom Malin bara är 16 år gammal så fick hon inte komma med in, istället fick hon stanna kvar i bilen och vänta under tiden de övriga satt på puben. Därefter åkte man vidare in till Göteborg och körde runt i de centrala delarna. Någon gång mellan midnatt och 01.30 svängde man in på en Shell-mack vid Ullevi för att tanka. I samband med att man tankade bilen blev det en mindre dispyt om någon bagatell mellan Malin och raggarbilens chaufför. Malin som redan var småsur över att ha tvingats sitta kvar i bilen vid pubbesöket bestämde sig för att lämna sällskapet i bilen. Hon gick ensam i väg i natten i den för henne okända staden, femton mil från föräldrahemmet i Dals-Ed. Det sista vännerna ser av Malin är när hon i vredesmod försvinner bakom knuten till mackens tvätthall.

Polisen har kunnat rekonstruera Malins sista stund i livet. Hon lämnade bensinmacken och passerade längs med Folkkungagatan och svängde ner på Friggagatan. I höjd med Friggagatan 13 låg det vid tiden en porrklubb och av någon anledning hamnade den uppretade Malin i dispyt med en av porrklubbens besökare. Boende i området vittnar om en hätsk ordväxling mellan Malin och en man som kommit ut från porrklubben. Malin traskar vidare och i höjd med Friggagatan 24 finns en vittnesuppgift om att hon stannat till och frågat en ung man efter vägen till Härryda. Mannen beslutar sig för att följa med Malin för att visa henne vägen och de två rör sig därefter utmed Redbergsvägen i området Olskroken. Efter en dryg kilometer skiljs Malin och den unge mannen åt och polisens gissning är att Malin vikt av åt höger nedför den betydligt mindre Mintensgatan. Den lilla gatan svänger sig norröver och om man följer den till sin ände så når man Danska Vägen. På andra sidan gatan av Danska Vägen ligger Östra Kyrkogården. Polisen spekulerar i att det är någonstans här, mellan det att hon skilts från den unge vägvisaren och att hon når Danska Vägen, som hon stött på någon annan. Kanske har hon frågat även honom efter vägen? Kanske har även han slagit följe med henne? Kanske har han föreslagit att man kan ta en genväg över kyrkogården för att spara in tid och slippa gå runt om hela det ganska vidsträckta kyrkogårdsområdet? Kanske är Malin trött efter en misslyckad kväll och ser inte faran som lurar i att ge sig in i mörkret på en avskild plats med en främling?

Malins färdväg. © Google Maps

Någon timme senare var Malin död, mördad. Hennes kropp hittades på morgonen av förbipasserande kyrkogårdsbesökare. Malin hittades intill en grav på kyrkogården. Hon hade blivit strypt och utsatt för ett våldtäktsförsök intill graven och sedan upplyft och placerad på en mur som ligger precis bakom graven. Den döda kroppen var avklädd och kläderna låg kringspridda på marken och i ett närbeläget buskage. Intill Malins döda kropp hittades ett läderbälte. Det har aldrig gått att slå fast vem bältet tillhör. Polisen har också gjort andra tekniska fynd i utredningen. När mordet begicks var DNA-tekniken inte lika utvecklad som i dag.

Ett vittne bevittnade hela överfallet. Mannen stod en bit bort på kyrkogården och såg alltihop ske framför honom men valde att inte ingripa. Istället återvände han hem till sin sambo och berättade om vad han varit med om. Sambon blev upprörd och ringde polisen direkt på morgonen, men då var Malins kropp redan återfunnen.

Gärningsmannens förmodade färdväg. © Google Maps

Polisen har även några teorier om gärningsmannens rörelser efter mordet på Malin. Man tror att mannen var färdig med kroppen strax innan klockan två på natten och att han rör sig från brottsplatsen ner mot en vattenpump av den typ som finns på äldre kyrkogårdar dit besökarna kan komma för att hämta vatten och vattenkannor. Mördaren har passerat förbi pumpen och rört sig framåt mot en bänk lite längre ner längs gångstigen. Där har han satt sig ner och gått igenom Malins plånbok, vilken han tagit med sig från brottsplatsen. Detta vet man eftersom man på morgonen anträffade några av de fotografier som Malin förvarade i sin plånbok kastade på marken vid bänken. Gärningsmannen har därefter rört sig mot kyrkogårdens östra sida och kommit ut på Kyrkåsgatan och sedan svängt höger vidare in på Kärralundsgatan. Även här har han lämnat ett spår av plånbokens innehåll efter sig, likt brödsmulorna i sagan om Hans och Greta.

Gärningsmannen verkar ha gått igenom plånboken under tiden han promenerade och har kastat sådant som inte var intressant längsmed vägen. I korsningen Kärralundsgatan och Danska Vägen svänger mannen höger och en bit in på Danska Vägen upphör spåren. Mannen har alltså rört sig i en vid cirkel från det att han träffat på Malin och till det att han kastar det sista plånboksinnehållet och det indikerar att mannen, som nu gissningsvis var på väg hem, var hemmahörande i området vid tiden för mordet.

Här, vid spårvagnsstationen Nymånegatan, återfanns Malin Olssons identitetsbricka slängd. © Ola Sand

En märklig detalj i sammanhanget var dock att Malins identitetsbricka fem dagar efter mordet hittades en bra bit från Olskroken, nämligen vid spårvagnsstationen på Nymånegatan i området Kortedala. Gissningsvis har mördaren behållit Malins ID-kort, kanske som någon slags trofé, men sedan bestämt sig för att göra sig av med den under någon av de efterföljande dagarna när Malin återfunnits och tidningarna svämmar över av artiklar om mordet. Varför kastade mördaren då ID-brickan i Kortedala så långt från Olskroken, som ju är det område som polisen misstänker att gärningsmannen var hemmahörande i? En tänkbar anledning kan vara att mannen åkte spårvagn till Kortedala för att hälsa på någon som han kände där. Ett annat alternativ kan vara att han ville placera ut ett villospår långtifrån sitt eget område.

Polisprofessor emeritus Leif GW Persson har sin egen teori klar för sig när det gäller gärningsmannen. Enligt Persson handlar det om en svensk ung man som vid tiden för gärningen var mellan 20 och 35 år gammal. Mannen har lokalkännedom och är hemmahörande i Göteborg. Någon slags missbruksproblematik finns också i bakgrunden. Avslutningsvis är Persson övertygad om att gärningsmannen inte är någon förstagångsförbrytare. Tvärtom, menar Persson, det här handlar snarare om någon som har en historik av våldsamt beteende.

I denna Leif GW Perssons gärningsmannaprofil ligger både hopp och förtvivlan. Hoppet består i att mannen borde kunna gå att identifiera från en grupp på några hundra individer i Göteborg som vid tiden passade in på beskrivningen och som gissningsvis redan finns i polisens register för annan brottslighet. Förtvivlan består i att våldsamma människor med missbruksproblematik löper mycket större risk att själva råka ut för våld och olyckor, så rimligheten att mannen skulle vara vid liv idag och kunna lagföras för mordet på Malin minskar rejält jämfört med gärningsmän med en mer stabil livsföring.

Det är ungefär där vi stannar i utredningen. Inte mycket har hänt sedan den där sommaren när Malin mördades. Utredarna har kommit och gått genom åren. Flera är i dag pensionerade och i dag är det cold case-gruppen i Göteborg som sköter fallet.

Leif GW Persson är kritisk till den avsaknad av handling som har kännetecknat fallet genom åren.

– Det är ingen som jobbar med fallet. Så enkelt är det. Om inget jobbar med utredningen så händer inte heller någonting.

Expressen-affilierade GT intervjuade Malins mamma Marita Olsson 2016 och Marita berättar om att telefonen hemma i föräldrahemmet i Dals-Ed ringde på morgonen söndagen den 24 juli. Det var Malins väninna som ringde till Malins ett år äldre syster och berättade om vad som hänt kvällen innan, att Malin givit sig iväg på egen hand i den för henne okända staden. Eftersom Malin inte hade hört av sig varken hem eller till väninnan började mamma Marita att ana oråd. Marita ringde först polisens jourrotel för att göra en anmälan om att Malin var försvunnen men polisen avfärdade hennes oro och tillade att med tanke på att Malin var så pass gammal som hon var så hade hon säkert bara tagit någon buss någonstans. Någon anmälan gjordes därför inte. När Marita sedan slog på text-TVn och såg att en ung kvinna hittats död på Östra Kyrkogården i Göteborg förstod hon genast vad som hade hänt. Hon ringde därför polisen ännu en gång och berättade om vad hon hade sett på text-TVn.

Svaret hon fick kommer hon fortfarande ihåg.

– Det är en patrull på väg hem till dig.

– Sedan fick jag bege mig till Göteborg för att identifiera henne. Det är det värsta jag har gjort. Jag ville ta henne i famnen och ta med henne hem. Det var svårt att ta in vad som hade hänt.

Marita Olsson är förbryllad över hur Malin hamnade på kyrkogården den där natten för 23 år sedan.

– Hon undvek alltid kyrkogårdar, särskilt på kvällen. Kyrkogården är ingen plats man går till på natten.

Idag vilar Malin hemma i Dals-Ed.

Läs mer:
Flashback
GTs intervju med Marita Olsson
Malin Olsson, älskad och saknad Facebooksida som drivs till Malins minne

Videoklipp:
Sommarmord Del 5 av SVTs sommarspecial av Veckans Brott

Du kanske även gillar det här?

  • Hemskt att man inte lyckats lösa detta mord efter så lång tid