Händelserna vid Dyatlov-passet – Vad hände de sovjetiska alpinisterna på Dödens Berg?

Vad var det för en okänd fasa som fick nio erfarna sovjetiska alpinister att lämna värmen och säkerheten i sitt tält och fly hals över huvud, halvnakna ut i den mörka och trettio minusgrader kalla natten på Dödens Berg?

Den 28 januari 1959 gav sig Igor Dyatlov, 23 år, och åtta unga men likväl erfarna skidlöpare ut på en expedition till Otorten-massivet i Ural, en expedition skulle bli deras död.

dyatlovsista
Sista bilden på gruppen.

När skidlöparna inte kom tillbaka till civilisationen som planerat skickade militären ut flygplan och helikoptrar för att spana efter dem. Den 25 februari, en dryg månad efter avfärden, såg en pilot något som kunde vara ett tält på östra sidan av den bergstopp som i moderna kartböcker bara heter ”1079”, men som på det lokala stamfolket Mansis språk har det i sammanhanget profetiska namnet Kholat-Syakhl, De dödas berg. Räddningsteamet nådde platsen dagen därpå. Vad piloten sett från luften var mycket riktigt alpinisternas tält, sönderrivet och delvis täckt med snö. Expeditionsmedlemmarnas tillhörigheter, skor och kläder fanns kvar. Fotspåren i snön visade att minst åtta personer lämnat tältet, underligt nog i olika riktningar. De hade varit barfota eller i strumplästen, en person hade haft en sko på den ena foten. Bevittnade räddningsteamet en vild flykt som utsträckte sig i alla riktningar?

Senare undersökning visade att tältduken rivits och skurits upp från insidan, som om de som var där inne känt sig tvingade att ta sig ut genast och som om de hade flytt för sina liv undan någonting som möjligen fanns inne i tältet. Det verkade som om det inte hade funnits tid eller möjlighet att snöra upp ingången utan de hade helt enkelt brakat rakt igenom tältduken och störtat ut i snön.

3343644_origFynden
Två uppsättningar fotspår ledde ner mot ett område med tät skog knappt 500 meter från tältet. Där, under en hög tall, fanns rester av en eld och de frusna kvarlevorna av Juri Dorosjenko and Juri Krivonisjenko. Båda var barfota och iklädda enbart underkläder. De hade av allt att döma desperat försökt klättra upp i tallen innan kylan tog deras liv. Grenarna på tallen hade brutits av upp till nästan fem meter från marken. Männens handflator och fingrar var söndertrasade till det råa köttet, slamsor av deras hud satt fastkilade i barken på tallstammen som fruktansvärda bevis för deras fåfänga kamp. Varför hade de skinnflått sina händer för att ta sig upp i trädet? Varför hade valt att göra upp en eld för att försöka värma sig men lämnat tältet i bara underkläderna? Varför hade de inte bara gått tillbaka till tältet där alla de varma kläderna, sovsäckarna och maten fanns? Vad var det i eller vid tältet som hade skrämt dem så?

De chockade medlemmarna i räddningsteamet stod som frågetecken, och det här var bara början.

El-yeti-ruso-4
Rustem Slobodins kropp.

300 meter bort hittades teamledaren Igor Dyatlovs kropp. Han låg på rygg, ena handen hade stelnat i sitt grepp om en tunn kvist från en liten björkplanta, den andra handen höll han framför huvudet som för att skydda sig mot en okänd angripare. Halv begravd i snön, ganska nära tältet, hittades kroppen av Rustem Slobodin. Han låg på mage, med ansiktet ner i snön och en djup fraktur i bakhuvudet. Zinaida Kolmogorova låg längst bort av alla. Det fanns inga synliga skador på hennes kropp, men snön runt henne var röd av blod.

De fyra övriga medlemmarna i gruppen, Alexander Zolotarjov, Nicolas Thibeaux-Brignollel, Alexander Kolevatov och Ludmila Dubinina, hittades först två månader senare, när snön smälte undan. De låg mindre än hundra meter från tallen, vars blodfläckade stam vittnade om kamraternas desperata försök att klättra upp. De fyra sista offren var relativt varmt klädda, och de hade inte dött av kylan. Thibeaux-Brignollels skalle var krossad, liksom Zolotarjovs och Dubuninas bröstkorgar. Enligt läkare hade deras skelett krossats av en kraft motsvarande en bilkrasch. Men trots de massiva inte skadorna syndes det inga yttre skador eller blåmärken på kropparna.

YETI_Unsolved_Mystery_Since_59
Rustem Slobodin på det improviserade ”bårhuset”.

Det kanske kusligaste av allt var att Zolrarjovs och Dubininas ögon var borta. Dubininas huvud var bakåtböjt, munnen öppen som i ett tyst skrik och det chockade räddningsteamet upptäckte att den unga kvinnans tunga var bortsliten. Vid begravningen var det många familjemedlemmar som reagerade på de döda kropparnas utseende. Deras hud hade fått en konstig färg, den var ”orange” sa vissa, de var ”mörka som afrikaner” sa andra. De unga människornas hår hade blivit helt grått.

De sovjetiska myndigheterna drog igång en stor utredning. När filmrullarna från tältet framkallades kunde man studera den sista bilden på gruppen (du ser den ovan). Av bilden att döma var de vid god vigör och enligt tidens mått väl utrustade. De bara hade timmar kvar att leva.

dyatlov-sista-bilden
Den sista bilden inifrån tältet.

Den mystiska sista bilden
Det fanns emellertid en bild till på rullen. En bild som förbryllat många. Vad föreställer den sista bilden från Dyatlov-tältet? Det finns de som menar att bilden togs i misstag när räddningsteamet hittade kameran, det finns de som menar att det bara är en skada på filmen. Och så finns det de som ser en man med höjda händer som står framför någonting som lyser eller brinner.

Myndigheternas slutsats
De sovjetiska myndigheterna rekonstruerade skidåkarnas sista natt om kom fram till följande;  Någon gång före midnatt den 2 februari blev gruppen skrämd av en ”okänd händelse”. De nio erfarna alpinisterna var fullt medvetna om att de inte skulle överleva länge ute på berget utan ytterkläder, ändå rusade de ut i snön halvklädda. Det skulle de aldrig ha gjort om de inte flydde för sina liv.

Gruppen sprang först åt olika håll, men de återförenades så småningom under den stora tallen vars blodiga bark vittnade om Dorosjenkos och Krivonisjenkos desperata försök att klättra. Klättrandet kan ha varit för att fly undan en fara på marken men det kan även ha varit för att försöka se hur läget var vid tältet. Tältet låg högre upp på berget och gick inte att se från marken. Under tallen lyckades gruppen göra upp eld men någon gång under natten fryser Dorosjenko and Krivonisjenko ihjäl. Deras vänner delar upp de dödas kläder mellan sig men lämnar underkläderna. Man placerar kropparna sida vid sida i snön. Kolmogorova, Slobodin and Dyatlov bestämmer sig i för att ta sig tillbaka till tältet. Hellre är att frysa ihjäl under tallen väljer de att trotsa det som skrämde bort dem från värmen och tryggheten. De försöker ta sig uppför berget mot tältet men de är frusna och utmattade och alla tre dör på vägen.

6c47346a8ff05c63c5eb41a09a4e1a6a
Dubinina och Thibeaux-Brignolle.

De fyra som är kvar, Zolotarjov, Thibeaux-Brignollel, Kolevatov och Dubinina bestämmer sig då för att flytta närmare skogen, kanske för att finna något slags skydd. På vägen dit får de sina svåra skador och dör, oklart hur. Den förste som dukar under är, enligt obducenterna, Thibeaux-Brignollel. Några timmar senare dör Kolevatov och Dubinina, Obducenten kan inte säga om Dubininas tunga avlägsnades efter döden eller medan hon ännu levde. Zolotarjov är den siste gruppmedlemmen som dör, i hans fall av inre skador och förfrysning.

Myndigheterna testade av någon anledning om Dyatlovexpeditionens medlemmar utsatts för radioaktivitet. Juri Krivonisjenkos kläder var radioaktiva, både underkläderna han hade på sig när han hittades och de klädesplagg som hans kamrater tagit från hans döda kropp och klätt på sig själva.

Vad var det egentligen som hände?
Men vad var det som hände egentligen? Vad var det som skrämde dessa unga starka atleter så till den milda grad att de valde att fly från tältet och utsätta sig för risken att frysa ihjäl, i stället för att konfrontera det? Och hur fick de sina svåra skador? Många har spekulerat och många rykten har spridits genom åren.

Var det Mansi-stammen som slog ihjäl inkräktare på sin mark? Var det förrymda straffångar som gömde sig i området och röjde undan vittnen? Var det den sovjetiska underrättelsetjänsten eller utländska agenter? Råkade gruppen ut för ett okänt bergsmonster, en Yeti eller en rysk Bigfoot? Alla har pekats ut som skyldiga. Det har till och med spekulerats i om huruvida gruppen råkade befinna sig i vägen när en utomjordisk farkost störtade och exploderade. Alla dessa teorier faller dock på avsaknaden av spår på platsen.

dyatlov_pass
Det sönderrivna tältet.

Det finns de som tror att Dyatlovgruppen attackerades av den sibiriska snömannen, den lokala yeti-varianten som går under namnet Almas. Almas blodisande skrik skulle har skrämt ut gruppen ur tältet och en gigantisk rasande snöman som lyfter upp de stackars människorna och dänger dem i backen ger onekligen en plausibel förklaring till de svåra skadorna på kropparna. Men, återigen, det fanns inga spår av någon annan, vare sig människa eller djur, på platsen.

Blev de dödade av något som inte är av denna värld? Enligt en Mansi-legend fick berget Kholat-Syakhl sitt ökända namn, De dödas berg, efter att nio Mansikrigare försvunnit på berget för länge sedan. Är själva berget förbannat, hemsökt av onda andar?

Vid alla mystiska försvinnanden och oförklarliga dödsfall brukar teorierna om utomjordingar komma som ett brev på posten. Så också i Dyatlov-fallet. Enligt uppgift ska vandrare i området har sett ”konstiga orangefärgad eldklot” på himlen ovanför Kholat-Syakhl på natten när dramat utspelade sig. Mystiska fenomen ska ha setts i skyn i flera veckor efteråt. Lev Ivanov, som utredde fallet för de ryska myndigheternas räkning, ska själv ha trott att de orangefärade eldkloten hade med fallet att göra men på order från överordnade lades locket på. På 1990-talet ska han i en tidningsintervju ha sagt: ” – Jag misstänkte det då, och nu är jag nästan säker på att de flygande kloten hade samband med gruppens död.” Ivanov spekulerade i att en av skidåkarna sett ett ufo och att hans eller hennes skrik hade fått de andra att fly i panik. Precis då ska en av farkosterna ha exploderat vilket kan förklara både flykten och Slobodins krossade skalle. Andra saker som sägs bevisa att utomjordingar är inblandade är kropparnas missfärgade hud och det gråa håret. Även radioaktiviteten sägs peka åt samma håll.

715_dyatlov
Men, kanske var det som sågs flyga omkring ovanför berget inte från yttre rymden, kanske var det av ett högst jordiskt ursprung? Kanske föll skidåkarna offer för ett hemligt militärt experiment som gick fel? Det fanns inga tecken på någon explosion vid lägerplatsen på Kholat-Syakhl. Men ett oidentifierat vapen behöver ju inte nödvändigtvis vara explosivt. Det finns de som tolkar den något valhänt uppgjorda elden och de frenetiska försöken att ta sig upp i tallen som tecken på att skidåkarna skulle ha blivit blinda, kanske orsakat av en stark blixt. Det finns de som spekulerar i att vapnet skulle ha verkat via infraljud, ett ljud som man inte uppfattar med hörseln men som kan framkalla känslor av allt från obehag till total panik. Sedan finns det de som hävdar att skidåkarna helt enkelt föll offer för en lavin. Men det finns inga spår av någon lavin på eller kring lägerplatsen.

Det är ännu mindre troligt att alla de här nio vältränade och väl förberedda alpinisterna skulle ha dött av sina egna misstag, att de skulle ha irrat bort sig eller ramlat och slagit ihjäl sig eller slarvat med kläderna och blivit nerkylda eller gått vilse i mörkret och så vidare. Det här var, som tidigare konstaterats, unga och starka och vältränade människor. De var vana vid vildmarksliv och visste vad som gällde för att överleva.

Vad tror du hände med Dyatlov-expeditionen?

Podcast:
Unexplained Podcast When the snow melts, part 1 (engelska)
Unexplained Podcast When the snow melts, part 2 (engelska)
Unexplained Podcast When the snow melts, part 3 (engelska)

Du kanske även gillar det här?