Röd Niklas: Bombplanet som försvann, 1946

Söndagen den 10 februari 1946 försvann ett bombplan av typen Saab B 18B, tillhörigt F 14 i Halmstad och kallat Röd Niklas, i dåligt väder någonstans över Norrland. Inga spår har hittats efter vare sig planet eller dess tre besättningsmän. Vad hände över de norrländska skogarna den där februarisöndagen för 70 år sedan?

Tvåmotoriga Saab B 18 utgjorde under 1940- och 50-talen stommen i det svenska bombflyget. Planet flögs första gången 1942 och började levereras till Flygvapnet två år senare. Modellen var 13 meter lång och hade en spännvidd på 17 meter. Vikten uppgick, lite beroende på utrustning, till mellan 8 och 9 ton och kunde medföra en bomblast på 1.400 kg.

Den första versionen hette B 18A och var försedd med motorer av typen Twin Wasp. Dessa plan byggdes senare om för spaningsändamål och fick då beteckningen S 18A. En andra version, B 18B, hade två tyska Daimler Benz-motorer på tillsammans 3.000 hk vilket gav en maxfart på 570 km i timmen. Efter ytterligare modifieringar kunde planet nå en toppfart på nära 600 km i timmen, vilket gör maskinen till ett av de snabbaste propellerdrivna bombflygplanen någonsin. Ur B 18B utvecklades även en torpedversion, T 18B. Totalt tillverkades Saab B 18 i 245 exemplar. Typen var i tjänst till år 1959.

Klicka för större version.

Hallands flygflottilj F 14 i Halmstad blev 1945 första förband att tilldelas B 18B. Den 6 februari 1946 lyfte en division av dessa plan och satte kurs mot övre Norrland, där de skulle delta i en övning. Slutmålet var Kalixfors flygbas utanför Kiruna.

Bombflygplanet Röd David med serienummer 18172, var så gott som nytt. Det hade bara 22 flygtimmar bakom sig och var därför i utmärkt skick. Man räknade med att mellanlanda i både Västerås och i Luleå innan man slutligen skulle nå slutmålet Kalixfors. Då man mellanlandade i Västerås hade vädret försämrats och man tvingades därför stanna där ett par dagar. Söndagen den 10 februari var vädret bättre och man beslutade fortsätta färden. För säkerhets skull gav sig flottiljchefen för F 14 i Halmstad, Christian Nilsson, iväg en halvtimme före de andra. På så sätt kunde han kontrollera vädersituationen och varna de andra om det blev sämre. Flygningen gick bra. Nilsson anlände utan missöde till Luleå. Via radio rapporterade han till de övriga att det bara var att fortsätta. Samtidigt passade han på att befalla radiotystnad för att man i övningssyfte skulle få så krigsliknande förhållande som möjligt.

I höjd med Piteå överraskades de övriga nio planen av en snöstorm, som enligt meteorologer och ortsbefolkning var både kraftig och oväntad; det var sträng köld – 20 grader eller mer – i stora delar av Norrland. Hela divisionen vände tillbaka. I trakten av Härnösand var vädret så eländigt att nödlandning var enda utvägen. Ett av planen landade nära Kramfors, sju på olika ställen i Härnösands närhet. Av dessa gick ett, nummer 18172 eller Röd David, ner på havsisen och sjönk delvis. Då maskinen efter ett par dagar skulle bärgas brast en vajer, och Röd David sjönk ner på havets botten. År 1979 bärgades planet och restaurerades. Numera kan det beskådas på Flygvapenmuseum i Linköping.

RN2
Klicka för större version.

Åtta av bombplanen nödlandade alltså. Det nionde – Röd Niklas – försvann med sin besättning och det är än idag en gåta var det tog vägen. Ombord befann sig fänrik Håkan Gunnar Hoffberg, furir Alf Stig Einar Andersson och värnpliktige flygföraren vicekorpral Karl Einar Carlsson. Både Hoffberg och Andersson var nygifta.

Vad vet man om Röd Niklas sista dag? Planet hade vid ett par tillfällen radiokontakt med flygledningen på F 4 i Östersund. Klockan 13:30 meddelade besättningen att man befann sig över Junsele kyrka och begärde att få en radiofyr från Östersund. Det innebar att en konstant signal sändes ut – ibland bestod sändningen helt enkelt av musik – och genom att pejla in radiofyren kunde flygplanets navigatör slå fast positionen. Men klockan 13:54 kom ett nytt meddelande från Röd Niklas. Det skulle visa sig bli det sista. Besättningen visste inte alls var de befann sig och begärde en väderrapport. Kort därefter upphörde kontakten helt med flygplanet.

Flygledningen beordrade genast att två divisioner om sammanlagt 18 spaningsplan skulle göra sig beredda att gå upp och söka så fort vädret stabiliserats. Det skulle dröja ända till tisdagsmorgonen innan de kunde starta. Under tiden beordrades landsfiskalerna i området att med hjälp av hemvärn ge sig ut och söka. Det kom in vittnesrapporter om att man hört motorbuller kring trakterna av Junsele och Gäddede, vilket i så fall skulle kunna stämma med det försvunna planet. Men man påstod sig även hört flygplansmotorer på många andra platser, som vid Strömsund, Hoting, Bodum och Tåsjö varför sökområdet för säkerhets skulle utsträcktes till hela mellersta Norrland.

Det snöade kraftigt under hela söndagen och måndagsförmiddagen och de områden som skulle genomsökas var både stora och till stora delar öde. Om bombplanet störtat i något skogsområde skulle det bli besvärligt att hitta. Dessutom skulle det bli helt översnöat på bara några timmar. På onsdagskvällen inkommer en rapport att folk sett ett eldsken i trakten av Föllinge, strax sydväst om Strömsund. Man spekulerade i om det kunde vara det störtade bombplanet som fattat eld eller om besättningen tänt eldar för att dra uppmärksamheten till sig. En spaningspatrull sändes ut men de fann inget spår av vare sig flygplan, besättning eller någon eld. Landsfiskal Sandström i Kramfors larmade om att en kvinna sett ett eldsken som hon beskrev som en raket vid Tuggenberget. Tio man ryckte ut till det mycket otillgängliga och svårforcerade området men inte heller de lyckades finna något spår av det försvunna flygplanet. Efterforskningarna utsträcktes så småningom och man letade även i Norge, utan resultat.

Det är i stort sett allt som finns att säga om fallet. Vad hände den där februarisöndagen över de norrländska skogarna?

Som så ofta när det gäller historiska mysterier varierar uppgifterna, i detta fall vad gäller antalet plan i den otursförföljda divisionen. En flygdivision består av 8-12 plan och i länk nummer tre heter det att Röd Niklas var i bra skick liksom de övriga sju planen som ingick i divisionen. Alltså skulle de ha varit åtta maskiner sammanlagt. Jag är dock mer benägen att tro på de gamla ÖP-artiklarna i länk ett. Där heter det att åtta plan nödlandade och att ett försvann, vartill kommer flottiljchefens plan som redan nått Luleå. Summa tio maskiner – eller har ÖP-reportern misstagit sig?

Länkar:
https://storify.com/Mittmedia/mysteriet-med-rod-niklas
https://mittmedia.solidtango.com/video/har-doljer-sig-ett-av-flygvapnets-storsta-mysterier
http://scriptorumdixi.blogspot.se/2014/05/bombflygplanen-som-forsvann.html
http://scriptorumdixi.blogspot.se/2014/05/bombflygplanen-som-forsvann-del-2.html

 

Du kanske även gillar det här?