Koffertmordet på Margareta af Forselles i Göteborg, 1969

På kvällen den 6 juli 1969 försvann Margareta av Forselles i centrala Göteborg för att en månad senare flyta upp styckmördad i en resväska. Det så kallade koffertmordet på Margareta har av vissa jämförts med det uppmärksammade styckmordet på Catrine Da Costa halvannat årtionde senare. Två kvinnor i samhällets utkanter som för en vinddriven tillvaro och som båda faller offer för mördare som många i båda fallen tror var läkare.

margareta
Margareta af Forselles.

Det var den 6 juli, dagen före industrisemestern. Många människor hade redan lämnat den stekande värmen i Göteborg. Från en tvårummare i Kortedala sökte sig ett gift par ut i staden för umgänge med vänner och bekanta. Det var två ganska vinddrivna människor som lämnade bostaden. Hon var 37, han var tjugo år äldre. Klockan var runt 12. Tio timmar återstod av deras sista dag tillsammans. Efteråt sade han att han länge känt på sig att något skulle hända hans hustru.

Så länge han orkade berättade han om hustrun för polisen. Hon var född på en mindre ort i Östergötland. Som liten kom hon till fosterhem i Stockholm. Hon hade berättat att hon återkom till Östergötland när hon var fem år men maken kunde inte erinra sig de närmare omständigheterna runt detta. Året 1963 hade han mött henne i en stad i Småland. Fem år senare gifte de sig. Han var relativt välbärgad och levde på ett gammalt arv. Några år senare fick även hustrun ärva sin mor som avlidit under våren. Arven slösades snabbt upp eftersom ingen av dem fann sig till rätta i fast ordnade förhållanden. Tillfälliga anställningar och ströjobb gav inget fotfäste och de flyttade från den ena orten till den andra. Till sist slog de sig emellertid ner i Göteborg där de hyrde en lägenhet i andra hand vid Kommendörsgatan i Majorna. Det sista han hörde henne säga klockan kl. 21.15 på kvällen den 6 juli var att hon skulle gå tillbaka till den gamla lägenheten och hämta några småsaker.

Då hade deras dag förflutit lika planlöst och nyckfullt som vanligt. Vid lunchtid tog de en spårvagn från Allhelgonakyrkan i Kortedala och steg av vid Valand. De promenerade runt en stund i centrala Göteborg, åt en bit mat på Ringbaren som låg vid Kungsportsavenyn och drev sedan vidare ut på måfå utan mål. Han mindes att de hade sökt sig till stadsbiblioteket där de brukade sitta och läsa tidningar. Vid 18-tiden stängdes lokalen och makarna vandrade därför ut igen, vidare längs Avenyn och Vasavägen och upp till en parksoffa vid Rosenlundskanalen intill Järntorget.

Kl. 20.15 hade de rest sig upp eftersom att han ville gå till en biljardsalong i närheten. Hon lovade att vänta på honom där på parkbänken som hon alltid brukade sitta på när hennes man spelade biljard. Hon hade suttit där så många kvällar att många göteborgare hade vant sig vid att observera hennes lite hopsjunkna gestalt. I normala fall återkom maken en stund senare och paret vandrade vidare.

maf-pub-sjoboden_400
Sjömanspuben Sjöboden på Andra Långgatan i Göteborg. Här lämnade Margareta sin make för sista gången.

Den här kvällen bestämde han sig för att ta sig en öl på puben Sjöboden vid Andra Långgatan. Hustrun följde med med in på sjömanspuben men strax därpå ledsnade hon och lämnade lokalen. Makarna kom, enligt mannen, överens om att träffas kl. 23 på Blue Peacock, ett konditori som gjorts om till diskotek. Någonstans på vägen dit försvann hon. I fyra dagar letade hennes man efter henne överallt och alla som han frågade om de sett till henne märkte att han befann sig på sammanbrottets rand.

Flytande väska som luktade illa
Vid 06.30-tiden på morgonen den 7 augusti var anläggningsdykarna Leif Johansson och Hans Harrysson på väg från Lysekil till sin arbetsplats vid Grundsund. De färdades i en liten plastbåt. Cirka 25 meter från land upptäckte de en stor resväska som låg och flöt i vattnet intill Gåsö. Kring väskan fanns en kätting som var fäst med nylonlina. När de bärgat väskan och tagit den iland på en närbelägen strandplätt kände de en obehaglig lukt och blev därför nyfikna på innehållet. Männen bände i locket vid ena kortändan. Ett av de tre metallås som fanns på baksidan gick då sönder och väskans lock gick att bända upp. I väskan låg bålen av en kvinnokropp.

Man kunde inte säkert identifiera kvarlevorna, men rättsläkare konstaterade att styckningen hade utförts av någon som var insatt i anatomi. Göteborgskriminalen ansåg emellertid att det utifrån uppskattad ålder, ett ärr vid naveln samt makens anmälan om Margaretas försvinnande var så gott som hundraprocentigt bevisat att den mördade var den försvunna Margareta af Forselles från Göteborg.

En vecka efter första fyndet, den 15 augusti, publicerades en efterlysning av Margareta med hennes bild och följande beskrivning:
”Den saknade kvinnan är 160 cm lång med ordinär, möjligen något spenslig kroppsbyggnad, svart, långt hår, gröna ögon, något buskiga svarta ögonbryn, rak, möjligen konkav näsa, samt protes i över- och underkäke.”

fyllefinnen
”Mannen med grisansiktet” och hans kamrat.

Tipsen började strömma in. Några seglare påstod sig ha sett en sopsäck flyta runt i vattnet vid Gulholmen två dagar innan kofferten dök upp.  ”Den putade ut på ett konstigt sätt”, hävdade seglarna. Polisen vädjade till allmänheten om fler tips men ingenting av värde kom in. Polisen utgick ifrån att mördaren gick att finna i Margareta af Forselles närmaste bekantskapskrets. Vid tiden för mordet var både Margareta och maken arbetslösa. Hon beskrevs som snäll och som en fin människa av en väninna men också som någon som kunde uppleva svåra perioder av depressioner. För att paret skulle överleva ekonomiskt prostituerade sig Margareta af Forselles av och till. Kunderna sökte hon upp på Järntorget.

Snart dök det upp två misstänkta. På en servering i Göteborg satt en ung berusad finländsk man och skröt högljutt för sin kompis. En bordsgranne som förstod finska anade oråd, fyllefinnen talade nämligen om af Forselles-fallet. Mannen kontaktade mordkommissionen. Polisen grep den finske mannen och en bekant till honom en tid senare i Rovaniemi i Finland. De två männen, en 24-årig bilmontör och en 23-årig pappersarbetare, häktades och hängdes ut i pressen med namn och bild. 24-åringen kom att kallas för ”mannen med grisansiktet” av vittnen. De två männen var inte straffade för några vålds- eller narkotikabrott men de var sedan tidigare kända av polisen. Under förhör fick de två se på en amatörfilm med offret för att utredarna bl.a. skulle få möjlighet att studera deras reaktioner. Det gav inte helt oväntat ingenting. Någon personkoppling till offret var också svår att bevisa, hela misstanken byggde på vittnesuppgifter som berättade att männen i berusat tillstånd hörts prata om Margareta af Forselles på ett café i Gamlestaden i Göteborg och dessutom lämnat staden hastigt den 8 juli. I pressen rapporterades det om att man gjort ”viktiga fynd” i männens lägenhet i stadsdelen Gårda i Göteborg, vilket lett till att man slagit till mot männen.

maf-koffert_300
Resväskan i vilken kvarlevorna av Margareta af Forselles hittades flytande utanför Gåsö.

Fynden var muskelfragment på en sticksåg samt blodspår i en av de bilar männen disponerat, något som bekräftade polisens misstankar. En teori polisen hade var att styckningen skulle ha ägt rum i Marstrand. Ett vittne hade hört av sig och berättade om ett hemskt skrik i bostadshuset där männen bott. Den ene av männen hade dessutom jobbat som slaktare under en kort period i Göteborg. Ett annat vittne hörde också av sig och verkade koppla ihop männen med offret. Vittnet påstod att Margareta hade setts kliva in i en röd Amazon, just en sådan bil hade männen tillgång till. Det verkade som att rätt män var fångade i polisens nät. Finländarna nekade emellertid. De kände inte ens till mordet då de inte läste tidningarna. Dessutom talade de bara finska, förklarade de. Det visade sig att fru Forselles inte hade kunnat göra sig förstådd med de misstänkta då hon inte talade någon finska alls. Det planerade åtalet började falla sönder, blodspåret i männens bil visade sig inte tillhöra offrets blodgrupp, muskelfragmenten på handsågen tillhörde inte en människa och så vidare. Polisen var tvungna att släppa männen och mycket tid och kraft hade gått till spillo på ett rent villospår.

Läkaren kommer in i bilden
Först två år senare, den 11 augusti 1971 fick polisen ett tips gällande en läkare i yngre medelålder, född 1937, som kom från en gammal känd Gåsöfamilj. Fyndet av resväskan med torson skedde ju som sagt i vattnen strax utanför Gåsö. Läkaren hade sin praktik i Göteborg och han brukade enligt tipsaren både leva lyxliv och träffa prostituerade kvinnor. Enligt vittnen blev läkaren ”som förbytt i det privata” och under sommaren 1969 blev han ”nervös och grubblande” och började missbruka sömnmedel och narkotika. Det fanns fler indicier mot mannen. Under sommaren hade han reparerat hela sin klinik trots att den var nyrestaurerad och han hade dessutom bytt inredning i sin bil.

Läkaren hade dött av en överdos alkohol och tabletter i april 1971, knappt två är efter Margaretas död. Tipset stämde väl överens med rättsläkarens tidigare utlåtande att den som styckat Margareta besuttit kunskaper i anatomi. Dagen efter att tipset inkom, den 12 augusti 1971, råkade en fiskare vid Gåsö göra ytterligare fynd som ledde till att man hittade Margaretas övriga kvarlevor och resterna av en andra resväska. Därmed kunde man med säkerhet identifiera den hittade kroppen som Margareta af Forselles.

Läkarens föräldrar träder fram
En vecka efter de slutliga fynden i augusti 1971, två år efter försvinnandet, kontaktades polisen av föräldrarna till den då avlidne läkaren. Föräldrarna uppgav att de hela tiden vetat om att sonen på något sätt varit inblandad i mordet. Läkaren hade besökt Gåsö fyra dagar efter Margaretas försvinnande. Han hade haft med sig två resväskor som han tagit med sig ut i sin segelbåt. När han kom tillbaka från segelturen var resväskorna borta. Efter att den första resväskan hade hittats en månad senare hade sonen ringt till sina föräldrar och erkänt att han av skäl han inte närmare förklarade sade sig ha blivit tvungen att hantera kroppen. Sonen hade dock försäkrat att han inte mördat kvinnan, men föräldrarna uppmanade honom ändå att kontakta polisen vilket han aldrig gjorde.

Läkarens anhöriga verkar ha känt till mannens delaktighet i fallet men valt att tiga. Det mest bisarra i det hela är att en läkarkollega till mannen, en man som i pressen kom att kallas ”psykiatrikern” plötsligt trädde fram och påstod sig ha varit närvarande i lägenheten när Margareta af Forselles dog. Enligt kollegan hade han sett läkaren i ett rum tillsammans med en död kropp men inte frågat vad som hänt. Läkaren och hans kollega hade varit berusade vid tillfället. Kollegan uppgav att läkaren senare i telefon berättat om hur han styckat Margareta i badkaret.

Utredningen läggs ner
Den misstänkte gärningsmannen, läkaren, var avliden. Kollegan uppgav att det var läkaren som var gärningsmannen. Ord stod mot ord. När dessutom kollegan dog i september 1971 blev således heller aldrig han åtalad för sin inblandning. Rättsmedicinska slog fast att Margareta dött genom kvävning men om det berott på en olyckshändelse eller till följd av någon urspårad sexlek kunde aldrig avgöras. Det gick heller inte avgöra vem som utfört kvävningen, om det var läkaren eller kollegan. Förundersökningen lades därför ned den 28 januari 1972. Margaretas man överklagade nedläggningsbeslutet två gånger utan framgång. Inte heller de felaktigt utpekade finländska männen fick någon ersättning för sitt lidande.

Ärendet anses idag polisiärt uppklarat.

Du kanske även gillar det här?