Heaven’s Gate; det största massjälvmordet i USA

I denna tid av religiös kontrovers känns det som att det är läge att berätta en historia som tydligt visar vad blind tro kan ställa till med. En kvinna möter en man och resultatet av detta möte blir det största massjälvmordet på amerikansk mark och kommer att kräva 39 människors liv.

TiandDo
Marshall Applewhite och Bonnie Nettles.

Bonnie Nettles
Berättelsen börjar 1972 med en ung kvinna vid namn Bonnie Nettles, född i Houston, Texas. Hennes familj var baptister men Bonnie verkade inte luta åt det hållet och var aldrig särskilt aktiv i resten av familjens religiösa göromål. Som vuxen var Bonnie Nettles var på alla sätt och vis den typiska medelamerikanen med de mått som det tidiga sjuttiotalets Texas medgav. Hon arbetade som sjuksköterska, hon var gift med en lokal småföretagare och tillsammans hade de fyra barn. Hus, bil, trygghet och ett vanligt liv i anonymitet. Hon hade, som man brukar säga, allt. Allt var dock inte så idylliskt som man skulle kunna tro. Äktenskapet knakade i fogarna och det berodde till stor del på Bonnie som började bete sig allt märkligare. Hon talade om att hon via sina drömmar börjat få kontakt med en 1800-talsmunk vid namn Broder Francis. Munken började ge henne instruktioner om hur hon skulle leva sitt liv. Bonnie började anordna seanser för att på spirituell väg komma i vidare kontakt med Broder Francis, vilket hon inte lyckades med. Däremot sade hon sig under en sådan seans ha fått ett meddelande från andevärlden om att hon inom kort skulle träffa en man. En ljushyllt, lång och alldeles speciell man skulle träda in i hennes liv och förändra henne totalt. Bonnie trodde blint på budskapet och detta skulle komma att ändra hela hennes liv.

Lustigt nog, några månader senare, träffade Bonnie Nettles en ljushyllt lång och spännande man. Han namn var Marshall Applewhite. Bonnie arbetade som sjuksköterska i Houston, Marshall var på sjukhuset för att besöka en inlagd bekant. När Bonnie klev in genom dörren till rummet och fäste blicken på Marshall kände hon det som att hon äntligen hittat honom. En alldeles speciell känsla spred sig i hennes kropp. Det var som om hon återigen träffat en gammal vän.

Bonnie och Marshall utbytte kontaktinformation och möttes snart privat. Båda två var sökande personligheter och därför blev de omedelbart övertygade om att deras möte var ämnat för högre ändamål, att det fanns en djupare mening med att de träffats. Bonnie skilde sig från sin make och gav sig tillsammans med Marshall ut på en upptäcktsresa i USA för att finna sig själv.

Marshall Applewhite
MA_musicMarshall föddes i samhället Spur i Texas som en av fyra syskon i en mycket religiös familj. Familjen var presbyterianer och även Marshall var mycket religiös som barn, något han kom att behålla upp i vuxen ålder. I skolan läste han kurser i filosofi och teologi och hoppades på att kunna utbilda sig till pastor framöver. 1952 tog han examen i vad som översatt till svenska skulle vara en kandidatexamen i filosofi. Marshall upptäckte tidigt att han var homosexuell men trots detta valde han att gifta sig med en flicka som hette Anne. De fick två barn tillsammans.

Efter sin kandidatexamen valde Marshall att hoppa av studierna för att istället försöka sig på en karriär som musiklärare och dirigent för den presbyterianska kyrkan i North Carolina. Han sjöng även själv i kyrkan som baryton. 1954 blev han inkallad och spenderade sin tid i armén till del i Österrike och dels i New Mexico. Efter fullgjord värnplikt återvände han till skolbänken och erhöll en Masters Degree i musik vid Colorado University.

Efter ett misslyckat försök att göra karriär i New York som sångare återvände han till sydligare trakter och blev musiklärare på University of Alabama. Det fungerade ett tag, tills han fick sparken för att ha haft ett homosexuellt förhållande med en elev. I samma veva tog hans fru ut skilsmässa.

Marshall Applewhite flyttade därefter till Houston i Texas och började undervisa på stadens universitet. Eleverna, inte bara i Houston utan på alla hans lärarjobb, gillade sin lärare och såg honom som en fantastisk ledare. Han hade förmågan att ingjuta mod och vilja i en grupp människor och det sades om honom att han kunde ta en mycket medioker grupp främlingar och förvandla den till en spinnande motor som utförde musikaliska underverk.

Det var i Houston han besökte en bekant som hamnat på sjukhuset. In i rummet på avdelningen steg en sköterska som helt tog andan ur Marshall Applewhite. De såg varandra i ögonen och han kände omedelbart en kontakt, som om han mötte en gammal vän.

Sökandet efter meningen med allt börjar
8a545062ec153b5d32a42eec4c516f27Paret Nettles och Applewhite lämnade det liv de hade bakom sig och gav sig ut på en lång resa tillsammans i södra och västra USA. Det var på denna resa som paret insåg meningen med sina liv. Genom att tolka passager i Bibeln som talade om ”två änglar” som skulle komma till jorden med upplysning och välsignelser och sedan inkorporera en del av den alienteologi båda två skulle visa sig ha en fallenhet för lyckades man utforma embryot till en slags religion som i stort gick ut på att människan liksom spannmålet och frukten hade planterats på jorden av en okänd utomjordisk civilisation. Nettles och Applewhite hade även de sänts hit till jorden men mer i rollen av trädgårdsmästare som skulle vårda grödorna, alltså människorna på jorden, genom att skaffa sig anhängare som sedan skulle förädlas genom teorier och diskussion så att även dessa apostlar blev varse sitt himmelska uppdrag. Målet var redan från början att nå ett högre mentalt stadium och meningen var att så många människor som möjligt skulle hjälpas att nå detta stadium. Hela religionen var ett mishmash av New Age, science fiction och kristendom.

Relationen mellan Nettles och Applewhite var helt igenom platoniskt. Till en början uttryckte Nettles missnöje med detta men hon verkar ha funnit sig i sin lott allteftersom paret började väva fram sin filosofi. Paret började även odla fram en paranoid sida av sina personligheter och misstänkte att människor skulle komma att försöka sätta käppar i hjulen för deras mission. Därför bytte man namn, först till Bo och Peep, men de namnen ändrade man snart till Ti (Nettles) och Do (Applewhite). Man började åka runt till olika städer och hålla föredrag om sina teorier i hyrda lokaler, på skolor och i konferensrummen på lokala hotell. Reklam för sina möten gjorde man dels i lokala tidningar och dels genom att dela ut flygblad på stan. Ett känt flygblad inleddes med texten ”UFO´s. Varför de är här”. Målgruppen var sökande människor, personer som strävade efter en högre mening i livet eller som hade genomgått en större personlig kris.

2554679474_37896fdb16.jpgI oktober 1975 fick den artonårige Kalifornienbon Daniel Moore och hans jämnåriga flickvän Jana Prucha syn på just en sådan tidningsnotis. Paret bestämde sig för att försöka ta sig till San Francisco för att besöka mötet. Man hade ingen bil så man liftade hela vägen. Oturligt nog hann man inte fram i tid men lyckades i San Francisco stöta på två medlemmar i gruppen som erbjöd sig att skjutsa paret hem. Under resan hem fick Daniel och Jana veta mer om gruppen och deras enigmatiska ledare Ti och Do. Daniel och Jana hade hamnat mitt i vad som senare skulle komma att bli kulten Heaven’s Gate.

En tid senare lyckades Daniel och Jana besöka ett möte som hölls i en annan stad i Kalifornien och, tagna av de karismatiska Ti och Do och det budskap som lades fram, beslöt sig paret för att gå med i gruppen. De var inte ensamma. Många människor fångades av Ti och Dos energisprudlande ord och löften om riket där ovan. På sina håll fick man napp rejält. På en och samma dag, den 28 mars 1975, lyckades man få med sig inte mindre än tjugo personer från ett enda samhälle i den lilla byn Waldport i Oregon. Byn var liten och när ungefär var trettionde byinnevånare bara reser sig upp och går och lämnar familj och hus och arbete bakom sig för att inte återvända så blir det stora nyheter. Man talade om ”Försvinnandena i Oregon” och ett flertal av de människor som bara gav upp sin tillvaro den där marsdagen i Waldport återvände aldrig. Deras anhöriga fick först veta var de tagit vägen när de förinspelade självmordsvideor som släpptes i samband med massjälvmordet blev offentliga och namnen på de inblandade offren hamnade i massmedia, nästan på dagen tjugotvå år senare.

Gruppen går under jorden och utvecklar sina teorier
Problemet med den här sortens uppmärksamhet är att både media, de nyvärvade medlemmarnas familjer och inte minst polisen börjar bli intresserade av vad som försiggår och så var fallet även nu. Det blev en massa ovälkommen uppmärksamhet när lokalreportrar och ordningsmakten började peta runt i gruppens göromål. Ti och Do insåg att för att överleva var man tvungna att gå under jorden. För gruppen innebar det strikta regler att leva efter. All kontakt med familj och vänner, i den mån det fortfarande funnits någon i enskilda fall, tvingades upphöra. Stränga levnadsregler som handlade om allting från hur man rakade sig till hur maten lagades eller disken diskades infördes. Alla sektmedlemmarna fick precis som Ti och Do nya namn och ombads sluta tänka på sig själv som de gamla personer med de gamla namn de en gång varit. Nu var de nya personer. Människor med ett mål. Pånyttfödda. Renade. Gruppen som bodde tillsammans började kallas ”klassen” av Ti och Do, en benämning även gruppens medlemmar själva glatt använde. Ti och Do var mästarna, lärarna. Alla andra var studenterna. Adepterna.

Ottheinrich_Folio289r_Rev6B
En avbildning inspirerad av ett stycke ur Uppenbarelseboken, vilket Applewhite tolkade som en avbildning av människor i samverkan med utomjordiska varelser.

Enstaka sektmedlemmar hoppade av under åren som gick och det är till stor del genom deras berättelser vi har fått insikt i hur klassen levde under de första åren. Ti och Dos vision var att kroppen enbart var ett fordon, ett skal, och att själen utan svårighet kunde lämna kroppen bakom sig och färdas vidare när kroppen blev för gammal eller på annat sätt obrukbar. Den mänskliga uppenbarelsen var bara ett temporärt stadium och egentligen det sämsta av alla stadier eftersom den bräckliga människokroppen höll tillbaka medlemmarna från att uppnå sin verkliga potential. Därför var alla mänskliga drifter och känslor onödiga och skulle skalas bort. Könet var bara en konstruktion, sexualdriften bara ett hinder. Personligheten skulle snöpas och sektmedlemmen skulle bli en kugge helt befriad från egot. Allt detta var, berättade Ti och Do, viktiga förberedelser och en personlig utveckling som var nödvändig för att upphöjelsen till nästa nivå skulle bli möjlig. Det var först när medlemmen lämnat allting bakom sig som själen blev helt ren och kunde beviljas inträde i riket där ovan.

Att skala av sig sin sexualitet skulle visa sig vara svårt för en del av sektmedlemmarna, särskilt de som kommit in i gruppen som par. För att råda bot på detta åkte ett antal av gruppens män till Mexiko där man självmant lät kastrera sig. En av de som gjorde resan till Mexiko var Applewhite själv.

Bonnie Nettles dör
Åren gick och gruppen levde i en undanskymd tillvaro när katastrofen slog till. Bonnie Nettles diagnosticerades 1982 med cancer. Läkarna gjorde ett försök att behandla henne genom att operera bort ett angripet öga men man lyckades inte hindra sjukdomen från att sprida sig. Bonnie Nettles tog inte sjukdomen på allvar och förklarade att läkarna var okunniga. Hon kunde ju inte dö. Det var inte det som var meningen. Hon och Applewhite skulle lämna jorden tillsammans, det var ju det som var meningen. Läkarna kunde bara konstatera att sjukdomen fortsatte sprida sig i kroppen och när levern angreps och slutade fungera i januari 1985 avled Bonnie Nettles 58 år gammal.

För Applewhite var det ett fruktansvärt slag men på något sätt lyckades han rationalisera händelsen och väva in Bonnie Nettles död i den väv av teologi och mytologi som Ti och Do tillsammans hade spunnit under drygt tio års tid. Applewhite förklarade för sektmedlemmarna att Tis tid på jorden var över eftersom hon var längre fram i den personliga utvecklingen än de andra. Hon hade därför lämnat sitt kroppsliga skal och istället tagit klivet upp till nivån ovanför. Nu fanns Ti uppe i riket ovanför. En dag skulle Ti återvända till jorden och hämta Do och resten av klassen. Detta visste Do, berättade han, eftersom han stod i kontakt med henne spirituellt. Det var en kontakt som ingen annan av de övriga medlemmarna var menade att kunna förstå utan en kontakt som enbart han som lärare kunde etablera. Det här var en idé som kom att bli bärande för gruppens fortsatta utveckling.

Några år in på 90-talet flyttade gruppen till adressen 18239 Paseo Victoria i Rancho Santa Fe i Kalifornien. Man hyrde ett jättestort hus i det välmående området och blev självförsörjande genom ett antal små företag som sektmedlemmarna drev. En av dessa små rörelser var en liten webbfirma som specialiserade sig på att bygga hemsidor åt folk. Webbfirmans egen hemsida är idag borta men genom webbarkivet Wayback Machine kan man ännu se den. Kunderna var såväl privatpersoner som små företag och till och med San Diegos hästpoloklubb.

Även Dos hälsa började försämras och han blev mer och mer övertygad om att han, liksom Ti, var på väg att dö i cancer. Det var vid den här tidpunkten nånting ändrades i den tillvaro som gruppen levde i. Efter åratal av social fostran i gruppen hade alla sektmedlemmarna kommit att helt acceptera att Do var deras frälsare och att han hade krafter och kontakter som vanliga människor saknade. Han hade blivit deras gud, någon de var beredda att göra precis vadsomhelst för. Do var också den ende som hade makten att bevilja dem inträde till ”nästa nivå”, till riket däruppe. Det började bli tydligt att tiden började rinna ut…

Hale-Bopp och massjälvmordet
Den 23 juli 1995 upptäckte astronomer kometen Hale-bopp vars enorma omloppsbana runt jorden gjorde att den för första gången på 4.210 år kom så nära vår planet att den gick att se med blotta ögat. I mars 1997 var kometen så nära att dess ljuskraft nådde sin absoluta topp. Då, i mars, närmade sig Do gruppen med ett makalöst påstående. Bakom kometen fanns ett jättestort Ufo. Ingen annan i världen kunde se det men Ti hade i ett av sina många spirituella meddelanden till Do berättat att hon fanns ombord tillsammans med andra änglalika utomjordingar. De var på väg för att hämta upp Do och klassen. Gruppen insåg genast att nu var det bråttom. Detta var den sista chansen att evakuera jorden och lämna sina ”köttfordon” bakom sig. Man spelade in en lång serie avskedsmeddelanden som var menade att skickas till massmedia efter att gruppen lämnat jorden. De här filmsnuttarna finns att se ännu på Youtube.

I filmklippen kan man se den ene efter den andre tala till kameran, lugnt och metodiskt och ibland till och med förväntansfullt.

På eftermiddagen den 24 mars 1997 besökte hela gruppen en restaurang för en sista måltid tillsammans. Alla 39 personerna åt och drack samma sak. Iste, kalkonpaj, sallad med tomatvinägrett och en bit ostkaka till efterrätt. Restaurangpersonalen kom särskilt ihåg hur vänliga de var och hur nöjda och harmoniska de såg ut att vara. När maten var uppäten staplade gruppen alla sina tallrikar och glas i prydliga högar, något som serveringspersonalen lade märke till och tyckte var märkligt. Notan gick på 351 dollar och betalades kontant. Efter att var och en hade skakat hand med servitören som serverade dem försvann de ut genom dörren. Kvar stod personalen och kliade sig i huvudet. Vad var det här för en underlig grupp?

HGATTvå dagar senare mottog San Diego Police Department ett samtal från en anonym man. Samtalet visade sig sedermera komma från en före detta medlem i gruppen, Rio Di Angelo (som egentligen heter Richard Ford). Mannen på andra sidan tråden ville kalla på polisens uppmärksamhet och bad om en patrullbil till en för polisen välkänd adress, 18239 Paseo Victoria.

När polisen kom till platsen möttes de av en surrealistisk syn. Liggande på rygg på madrasser med varsitt lila tygstycke som täckte ansiktet låg 38 personer i åldrar mellan 26 och 72 år. En av kropparna satt upp i sin säng utan något tygstycke,. Det var Applewhite. Alla var klädda likadant. Svart skjorta, knäppt hela vägen upp i halsen. Svarta träningsbyxor i mjukt material. Svarta Nike-skor av modellen Nike Decade. På skjortans vänstra ärm var ett broderat märke påsytt, Heavens Gate Away Team. Alla 39 personerna hade 5 dollar och 75 cent på sig i kontanter i ena fickan, en gammal vana som gruppen hade tagit många år tidigare efter att en medlem hade blivit tagen av polisen för lösdriveri eftersom han gick runt utan pengar på fickan. Vid var och en av kropparna stod en packad väska innehållande det där sedvanliga som man packar när man ska någonstans; tandborste, kam, handduk och så vidare.

En av kropparna tillhörde den nu fyrtioårige Daniel Moore, mannen som tillsammans med sin flickvän hade liftat till San Francisco 22 år tidigare.

Obduktionerna slog fast att alla 39 medlemmarna hade avlidit genom att frivilligt inta en blandning av alkohol, Fenobarbital och Hydrokodon. Man hade krossat tabletterna och blandat ut dem i äpplemos och till det hade man druckit vodka. Därefter hade man ställt sin väska vid sin madrass, lagt sig på madrassen och dragit en plastpåse över huvudet och somnat in. Självmorden hade utförts i tre omgångar mellan den 24 och 26 mars. Efterhand som sektmedlemmarna avlidit hade de kvarvarande medlemmarna placerat kropparna på rygg i samma ställning. Därefter hade man täckt de dödas ansikten med det lila tygstycket. Den siste personen att dö var Marshall Applewhite själv, sittande i sin säng. Det fanns ingen kvar som kunde lägga tygstycket över honom. Applewhites obduktion visade att han inte alls led av cancer.

Heavens Gate-kultens massjälvmord är det största massjälvmordet som skett på amerikansk mark. I stort sett alla sektens medlemmar försvann under loppet av de där tre dagarna i mars 1997. Några avhoppare överlevde. Ett par medlemmar ”lämnades kvar” på jorden för att sköta om gruppens webbsida och spridandet av de böcker och skrifter som gruppen lämnade efter sig. Webbsidan, HeavensGate.com, existerar fortfarande och ser exakt likadan ut som den gjorde i mars 1997. Varje år betalar någon troget in domänförnyelsen.

Läs mer:
Dokumentär om Heaven’s Gate

Podcasts:
Sword & Scale #86

Du kanske även gillar det här?