” – Får vi komma in?”- Black-Eyed Children, verklighet eller internetfenomen?

Berättelserna om barnen med de svarta ögonen som dyker upp sena kvällar har figurerat på nätet under drygt tjugo års tid. Handlar det om verkliga paranormala upplevelser eller är det snarare bara traditionella spökhistorier i modern tappning?

” – Får jag komma in?”
Berättelserna om Black-Eyed Children kretsar ofta kring att det mystiska barnet försöker skaffa sig tillstånd att träda in i boningen eller bilen.

Under de senaste tjugo åren har fenomenet Black-Eyed Children, eller barnen med de svarta ögonen, blivit allt vanligare på internetsidor som behandlar det paranormala och det utomvetenskapliga. Barnen, för det är alltid barn, beskrivs ofta som mellan sex och sexton år gamla med ljus hy och västerländskt utseende. Berättelserna om barnen med de svarta ögonen är inte den gängse paranormala anekdoten med en gengångare som dyker upp iklädd ålderdomliga kläder och som verkar befinna sig på drift någonstans mellan vår egen och en annan verklighet. Tvärtom. De här barnen är påtagligt närvarande och verkar, om man får tro berättelserna om dem, ofta återkomma i par om en pojke och en flicka.

Berättelserna vittnar om att de ofta syns lifta längs vägkanterna eller dyker upp utanför dörren hemma hos människor sent om kvällarna. Barnen är ofta modernt klädda och med tidstypiska frisyrer. När de dyker upp på förstukvisten eller om du stannar din bil längs vägkanten för dem verkar berättelserna ofta gå ut på att barnen har ett behov av att bli inbjudna i antingen bilen eller huset, ofta med svepskäl om att de kommit ifrån sina föräldrar på något sätt eller att de har gått vilse. Detta behov att bli insläppt återkommer inte sällan i äldre berättelser om exempelvis vampyrer. Det är samma budskap som förmedlas, att vampyren inte kan träda in i din kammare om denne inte blir personligt inbjuden.

Människor som berättar om sina möten med Black-Eyed Children beskriver ofta en känsla av olust som ibland övergår i en obeskrivlig känsla av att någonting är ”fel”. Oklart vad, men känslan finns där.

Användaren bj90000 skriver såhär på forumet Flashback om sitt möte med vad han uppfattade som ett barn med svarta ögon. Jag har putsat till texten en aning för att göra den lättare att läsa, men jag har försökt behålla så mycket som möjligt av användarens eget språkbruk för att bevara ångesten i texten.

” – För en timme sen så hörde jag att nån knackade på dörren, dock bara en gång så jag trodde det var nåt annat jag hade hört. En minut efter hörde jag en knackning igen på dörren och gick in i köket och kollade ut vad som stod där, för klockan var ett på natten då ungefär så var lite nervös. Då såg jag att det var en pojke/tonåring så jag öppnade dörren och och ett par meter ifrån dörren stod där en tonåring, kanske 16 – 17 år. Utanför så har jag belysning vid dörren så jag kunde se denna personen tydligt och det första jag såg var hans ögon som var kolsvarta och jag kände bara en stor rädsla inombords och en extrem panik och en konstig tanke kom till mig att det kändes som jag skulle dö.

 – Jag stod där vid dörren och tog mig i kragen och sa hej till han men han svarade att han fråga om han kunde komma in och inget mer. Jag var då i paniktillstånd och hörde en ”röst”, svårt och förklara, som sa stäng dörren direkt. Denna ”rösten” i huvudet lät panikslagen. Då kollade jag ut för att se om där fanns någon annan ute men det var helt dött och jag märkte att killen hade tagit ett par steg mot mig då och jag fick panik slängde dörren framför han och låste. Efter fem minuter kom knackandet igen fast jag ignorerade det, sen slutade knackningarna och personen var borta.

 – Jag har ingen aning vad det va men hans ögon var helt kolsvarta och jag kände mig helt skräckslagen. Har ingen aning om vad det var.

Texten är nästan ett skolboksexempel på hur det brukar se ut när människor säger sig ha fått besök av barnen som alltid beskrivs som något som den som öppnar dörren skulle kunna känna igen sig i och få sympati för. Det enda som avviker från de vanliga normala människor som vi har runtomkring oss varje dag är barnens ögon som beskrivs som kolsvarta, helt utan ögonvitor. Är det en vuxen person som öppnar dörren kan de mystiska barnen utanför vara klädda på ett sätt som påminner om de egna barnen och ha liknande frisyrer. Är den som öppnar dörren själv yngre är det istället ofta honom eller henne själv som barnen på utsidan liknar. Det är väl belagt i psykologiska studier att man lättare släpper ner garden och att man inte är lika mycket på vakt när man möter någon som påminner om det invanda som när man möter något främmande. Vanliga teorier gör därför gällande att det är just den känslan av falsk trygghet som de här barnen försöker vagga in sitt offer i.

Vad händer då om man släpper in barnen i bilen eller i huset? Ja, här går berättelserna isär men utfallet brukar blir att barnen efterlämnar någon form av förbannelse eller dålig aura som bjuder in till sjukdom, olycka och tragedi. En amerikansk kvinna som säger sig ha bjudit in barnen berättar om händelsen på bloggen Weekinweird. Texten har översatts till svenska av Cassandra LundgrenMetro Mode.

– Låt mig börja med att säga att jag vet hur svårt allt detta kommer att vara att tro på, men nu när min hälsa har tagit en vändning till det sämre så vill jag varna andra. Jag gjorde misstaget att låta de svartögda barnen (även kallade Black Eyed children) komma in i mitt hus och nu är jag orolig att jag kommer att dö på grund av det. Jag bor strax utanför en mindre by i Vermont. Det är en gata med en tätt sammansvetsad grupp av människor där alla känner alla. För lite mer än ett år sedan vaknade jag upp mitt i natten då en näve knackade på dörren.

– Det var mitt i vintern precis under en snöstorm då de närliggande bergen och vägarna var mycket hala. Min första tanke var då att någon hade varit med om en olycka och behövde hjälp. När jag tittade ut genom fönstret kunde jag se att det automatiska strålkastarljuset var tänt. Jag kunde även se att det fanns fotspår i snön som hade kommit från vår väg och fram till vår uppfart men jag kunde inte se någon bil utanför, vilket jag tyckte var märkligt. Vår ytterdörr var skymd från fönstret men jag kunde se att någon stod precis utanför. Jag kände mig plötsligt lite rädd så bestämde mig för att väcka mannen som fortfarande låg och sov för att känna mig lite säkrare. Medan jag berättade för honom vad som pågick slog näven återigen på dörren, då gick maken till dörren och öppnade. Utanför stod det två barn, kanske runt 8 år gamla och tittade rakt ner i marken.

– De var inte klädda för vintern och min första tanke var att de måste ha varit kristna Mennonite-barn men såvitt jag visste fanns det ingen stor gemenskap av Mennoniter i närheten av oss. En normal reaktion hade så klart varit att dra in dem i värmen, linda filtar kring barnen och koka lite varm choklad men någonting kändes fel och trots att instinkten skrek att vi inte skulle släppa in dem så gjorde vi det.

– Min man frågade hur det var med dem, var deras föräldrar var och liknande frågor men barnen tittade aldrig upp svarade bara ”de kommer snart att vara här”. Min man tog med barnen till soffan och försökte prata med dem medan jag gjorde varm choklad i köket. Jag hörde hur maken frågade massor av frågor som vart de kom i från, vad som hade hänt men fick bara till svar ”våra föräldrar kommer att vara här snart”. De verkade inte alls rädda för att vara i främlingars hus och talade med en märklig och monoton röst.

– Jag började märka att våra katter (vi hade fyra) gömde sig förutom Pigeon som var i köket med mig. Normalt sätt är våra katter väldigt nyfikna, vänliga och sociala men den här gången var de inte alls det. Alla hår på Pigeons nacke stod upp och svansen var uppblåst medan han tittade på barnen i vardagsrummet. När jag böjde mig ner för att klappa honom och se vad som var fel väste han och började morrande backa tills han stannade upp under köksön. Jag har aldrig sett honom göra så innan. När jag gick in till vardagsrummet satt barnen tysta och stilla medan min make höll huvudet i händerna. Jag frågade honom vad som var fel och han sa bara att han plötsligt kände sig väldigt yr. Jag vände mig mot barnen för att ge dem deras varma choklad när de tittade upp på mig. Jag flämtade! Jag ville bara släppa kopparna på plats och springa därifrån när jag såg att deras ögon var helt svarta! De hade inte någon som helst vita utan bara svarta hål.

– När de såg att jag blev rädd frågade de om de kunde låna toaletten. Jag försökte ta mig samman och pekade ner mot korridoren där badrummet låg. De gick in i badrummet tillsammans och jag skyndade att berätta för maken vad jag hade sett. Han hade sett dem också och sa att det såg ut som hans bror när han skadat sig illa och fått jättepupiller efter en bilolycka. Precis då gick strömmen i hela huset samtidigt som min man börjar att blöda näsblod. Min man hade aldrig tidigare under vårt äktenskap blött näsblod och jag visste instinktivt att detta hade något att göra med barnen. Jag började gråta samtidigt som jag sprang för att hämta papper till maken.

– När jag hade hämtat papper och var på väg tillbaka mot vardagsrummet fick jag syn på barnen i mörkret precis framför mig samtidigt som maken ropar mitt namn. Jag har aldrig tidigare varit så rädd när barnen plötsligt säger ”de är här nu” och går ut genom dörren, som de lämnar vidöppen. Min man hoppade då upp från soffan för att stänga dörren och föll nästan omkull. Vi tittade ut genom fönstret och såg en svart bil på tomgång i slutet av vår uppfart som sedan körde därifrån. Strömmen kom tillbaka ungefär 30 minuter senare men ingenting skulle någonsin bli detsamma igen…

– Under de närmsta månaderna försvann våra tre katter. Vi kan bara anta att de sprang iväg någonstans och aldrig kom tillbaka men det värsta var att vi hittade Pigeon död på vardagsrumsgolvet. Det såg ut som han hade kräkts blod och veterinären sa att han fått någon form av blödning. Efter min makes första näsblod fortsatte de frekvent tills vi bokade en tid hos läkaren. Efter flera undersökningar fick min man diagnosen hudcancer, en aggressiv sådan. När läkaren frågade oss om han solade solarie så trodde vi båda att han skämtade, men tydligen var den här typen av melanom kopplad till överanvändning av solarie.

– Läkarna tror att han kommer att återhämta sig, men kan inte förklara hur han kunde bli så dålig – så snabbt. Min man har aldrig arbetat utomhus och aldrig tyckt om att spendera tid i solen. Sedan händelsen har jag också lidit av regelbundna yrselattacker och näsblod. Jag har även haft andra symptom som jag inte kommer att nämna här, men lita på mig när jag säger att jag plötsligt är i mitt livs värsta skick.

– Vi har berättat om upplevelsen för alla vi känner men fått en hel del skratt till svar när vi förklarat att vi tror att sjukdomarna är kopplade till detta. Vi vet vad vi upplevde och jag önskar varje dag att min man inte skulle ha öppnat dörren. Ni får gärna publicera min text och sprida den vidare så att fler inte gör samma misstag. Mitt tips är att låsa dörren, ringa polisen och bara vänta på morgonen…

Så, vad är det här för berättelser och när började de florera? Lustigt nog verkar berättelserna om de svartögda barnen inte vara särskilt gamla. Det finns inte mycket att hitta om barnen innan mitten av 1990-talet. Ett vanligt ursprung till berättelserna som brukar nämnas är den Texas-baserade journalisten Brian Bethels två berättelser som han skrev i mitten av 1990-talet och delade med sig av på en mailinglista som rörde sig runt det övernaturliga. Mailinglistan var i stort sett bara en samling väldigt kryddade egenupplevda anekdoter som friskt blandats med helt påhittade spökhistorier. Den här mailinglistans emails skickades runt till listans prenumeranter och Brians två berättelser, som han hävdade var autentiska, infogades i den pletora av berättelser som svävade runt på det tidiga internet.

Det är också på internet vi hittar berättelser som de två jag nämnt ovan. Det är på bloggar och diverse forum som människor delar med sig av sina påstådda möten med det okända i form av ett eller två stycken barn med helt svarta ögon som helt plötsligt dyker upp på förstukvisten en mörk kväll och önskar bli insläppta i huset.

Givetvis har det spekulerats mycket om de här barnens ursprung, utifall att de nu existerar. Teorier som har rört sig om allt från demoner till att barnen skulle ha en koppling till de i UFO-kretsar vanligt förekommande Men in Black har nämnts, men allting är som sagt bara spekulationer. Vi vet ju inte ens om barnen med de svarta ögonen alls existerar eller om det bara rör sig om en modern tolkning av de gamla traditionella vampyrberättelserna som genom internet nu fått en ny form. Min slant ligger nog på det senare alternativet, att alltihop bara är en ny spinn på en gammal berättartradition.

Fast vi vet ju inte… Kanske är det säkrast att låta bli att öppna ytterdörren mörka kulna kvällar, särskilt om man tittar ut genom fönstret och ser två små barn stå där i mörkret på trappan.

Läs mer:
Flashback
Wikipedia
Brian Bethel and the Black Eyed Kids
Mysterious Universe

Podcasts:
Strange Matters Podcast
Creepypodden med Jack Werner
Jim Harold, The Paranormal Podcast Guy

Du kanske även gillar det här?