Mordet på Josephine Backshall

Den 39-åriga hemmafrun och trebarnsmamman Josephine Backshall bodde tillsammans med sin familj i Maldon i Essex. Hon var medlem i både kyrkokören och aktiv som scoutledare och funderade på att skaffa sig ett deltidsjobb när nu barnen hade blivit lite större. Hon satte därför in en annons i den lokala tidningen.  Annonsen löd: ”Kvinna ej ännu fyllda 40 år söker deltidsarbete. Egen bil. Tidigare arbetat i bank. Kunnig i maskinskrivning. Alla förslag beaktas”. Den oskyldiga hemmafrun kunde väl aldrig föreställa sig att hennes lilla annons kunde misstolkas.

josephine-backshall
Josephine Backshall.

Ett par dagar efter att annonsen stod införd i lokaltidningen ringde en man för första gången för att avtala ett möte. Rösten var mjuk och behaglig och invaggade henne i en falsk känsla av trygghet. Mannen dök dock aldrig upp. Dagen därpå ringde han igen och avtalade ett nytt möte men han dök inte upp den gången heller. Därefter gick det hela två veckor innan han ringde en tredje gång. Josephine gick glatt med på ännu ett möte. Den här gången träffades de. Mannen som dök upp utgav sig för att vara fotograf och tog samma dag en serie bilder av henne på gräsmattan framför familjens hus. Hennes make Mike började att tvivla på att hennes deltidsarbete skulle leda någonvart. Josephine lugnade honom med att det skulle ordna sig och att mannen ifråga var ”en trevlig kille”. När sedan telefonen ringde återigen en fjärde gång den 29 oktober 1974 möttes hon ännu en gång av samma lena, mjuka och övertygande röst. Han hade erbjudit henne £100 för ett endagsjobb. Josephine själv trodde att det gällde något slags reklamjobb, oklart vad, men i alla fall ett extraknäck för något mindre företag som sysslade med smink och kosmetiska produkter. Under telefonsamtalets gång kom de överens om att träffas samma kväll kl. 18. Efter ha kysst sin make Mike adjö gick Josephine ut genom dörren till familjens prydliga hus i Norfolk Close för vad som skulle visa sig vara sista gången i sitt liv. Hon satte sig i sin röda Ford Cortina Mk III med registreringsnummer BVW 374L och körde iväg.

Tre dagar senare, kl. 12 fredagen den 1 november 1974, hittades Josephine Backshall död. Hon hade blivit strypt till döds. Kroppen låg slängd i vad som närmast skulle kunna beskrivas som en grund damm eller dike i närheten av en ensligt belägen kärleksstig vid Bury Green, på gränsen mellan Essex och Hertfordshire och nästan sex mil från hennes hem. Hon var fullt påklädd, hennes händer hade bundits samman med ett rep som surrats runt handlederna och hon låg med ansiktet neråt i vattnet. Ett likadant rep satt hårt runt hennes hals. Hennes armbandsklocka hade stannat kl. 20.10.

Josephine Backshall, den kyrkliga och skötsamma grannen som var tillfreds med livets enkla och oskuldsfulla nöjen, dog därför att hon hade litat på en bedragares ord. Hon hade litat på denne mystiske man som polisen senare lade ner över 100.000 timmar på att finna. Fyrtio poliser arbetade med fallet under det första året. Fler än 19.000 män förhördes. Samtliga av dessa män hette antingen Pete eller Dave i förnamn eller Thomson eller Johnson i efternamn. Offret hade nämligen nämnt dessa namn till familjen och för sina vänner. Något av dessa namn passade in på den man som i stället för att anlita henne som fotomodell hade gjort henne till ett offer för ett brutalt mord, ett mord som man än idag inte ens har kunnat fastställa motivet till. Vad som däremot kunde fastställas var att Josephine och denne okände man hon så godtroget litade på stannade till på puben Fountain i Good Easter, Essex, där de drack varsin öl. Bilen Josephine Backshall och hennes baneman färdades i beskrevs av vittnen som varande en blå Ford.

Man får anta att den okände mannen hämtade upp henne på parkeringsplatsen och besökte puben efter en ”affärsmiddag” på en kinesresturang. Detta antagande gjordes eftersom man vid obduktionen fann rester av kinamat i hennes mage. Pubägarens hustru, Joan Jones, blev det sista vittnet till mötet mellan en mördare och hans offer när hon såg dem sitta i baren. Fru Jones hade bara som flyktigast sett honom. Han hade varit över medellängd. Huvudet hade snuddat vid raden av ölglas ovanför bardisken. Fru Jones identifierade Josephine med hjälp av en rad av familjens amatörfilmer. Hon hade omedelbart känt igen henne. Hon tyckte att Josephine hade ett tilldragande yttre och att hon hade sett avspänd ut, där hon hade suttit tillsammans med mannen i ena hörnet av baren.

Den enda ytterligare ledtråd polisen hade att gå på var det kosmetikaprov som en uppmärksam kvinnlig polis fann i offrets sovrum. Detta prov tillhörde en mycket begränsad sändning som hade importerats från Frankrike inför en försäljningskampanj. Polisen resonerade sig fram till teorin att mördaren möjligen hade lockat Josephine till sig genom att erbjuda henne någon form av arbete inom kosmetikabranschen? Man kom emellertid ingen vart och mordet på 39-åriga Josephine Backshall förblev ouppklarat. När polisen följde upp hennes tidningsannons tyckte de att den var ”mycket blåögd”. Ordalydelsen i annonsen var nämligen skriven på samma sätt som de prostituerade kvinnor som bjöd ut sina tjänster via lokalpressen brukade använda.

Mordet på Josephine Backshall har aldrig klarats upp och hon efterlämnade tre barn; Christopher, Sarah och Emma.

Du kanske även gillar det här?