Det olösta mordet på Hammarby apotek

Strax före klockan åtta på kvällen den 1 december 1913 blev apotekare Johan Erik Hallbergson mördad i sitt apotek i Hammarby i Väsby socken, dagens Upplands Väsby. Hallbergson arbetade och bodde i samma lokaler tillsammans med hustru och fem barn, födda 1901-1912. Apotekaren hade varit ensam nere i apoteket på bottenvåningen när man i bostaden på övre plan hörde rop på hjälp. Hallbergson tog sig uppför trappan, stängde dörren och sade att ”det är någon galning där nere”. Sedan svimmade han.

5c2cc88bfe1f91bd574af87db9e3441b
Interiör, Hammarby apotek, c:a 1913.

Den blödande apotekaren återfick aldrig medvetandet. Hallbergsons hustru Märta skickade familjens barnflicka Ebba Larsson att hämta hjälp hos grannar men då hon kom ned för trappan från ovanvåningen och steg in i apoteket var mördaren fortfarande kvar och överföll henne. Hon lyckades slita sig loss och sprang till ett grannhus c:a 200 meter från apoteket varifrån man ringde efter hjälp och sedan begav sig Ebba och grannarna åter till apoteket. När man kom dit, kanske 10 minuter senare, var allt i ordning i apoteket. Kassan var orörd och man kunde inte se att något saknades.

Dr. Håkansson från Löwenströmska lasarettet kunde bara konstatera att apotekare Hallbergson redan var död. Han hade utsatts för ett djupt knivhugg i bröstet.

Johan Erik Hallbergsson var född 1863 i Strövelstorp mellan Ängelholm och Helsingborg i Skåne och antogs som apotekselev vid apoteket i Ängelholm 1880. Våren 1883 tog han sin farmacie studiosi-examen för att på hösten samma år skrivas in på Farmaceutiska Institutet i Stockholm. Hallbergson avlade sin apotekarexamen i december 1886 och arbetade därefter på apoteken i Köping och Ängelholm och erhöll till slut år 1908 det personliga privilegiet på apoteket i Hammarby. Apoteksprivilegier tilldelades examinerade apotekare efter ansökan och det var i första hand tjänstetid som Kungliga Medicinalstyrelsen använde som meritvärdering. Det var alltså viktigt att arbeta på apotek så mycket som möjligt under loven och liknande för att kunna tillgodoräkna sig tjänstetid. Drygt 20 års tjänst var vad som brukade krävas för ett privilegium på ett mindre apotek. För de större apoteken krävdes längre tid än så.

Hammarby apotek hade öppnats 1867, och var ett lite mindre apotek med en tjänstgörande farmacie-kandidat utöver apotekaren. Apoteksbyggnaden låg vid stora landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. Järnvägen gick genom Väsby någon kilometer bort. Det bör ha varit ett rätt hårt arbete då apoteken förväntades vara tillgängliga även nattetid för akuta behov av mediciner och då den farmacie-kandidaten i detta fall var Hallbergsons hustru, Märta Hallbergson, född Leth. Märta var dotter till en apotekare i Karlshamn och var den första kvinnan som avlade farmacie kandidatexamen i Sverige (1897) och därmed blev hon en pionjär inom området.

Hammarby+Apotek
Idag finns ett litet café i byggnaden.

För den sentida betraktaren, välmatad med CSI och pusseldeckare som vi är, finns det en hel del underligheter i hanteringen av fallet. Man hade exempelvis inte spärrat av brottsplatsen alls. När en journalist från Stockholm kom dit närmare fem timmar senare var det fullt av folk från trakten som fritt stövlade runt i apoteket. Detektiverna som kom från Stockholm för att hjälpa till hade med sig en blodhund – en för Sverige ny polisiär företeelse vid denna tid – men i och med att så mycket folk hade rört sig på platsen hade hunden svårt att få upp några spår. När den ändå fick upp ett spår lät man bli att undersöka det hus hunden ledde fram till. En annan underlig miss i utredningen är att Hallbergson ska ha hållit en flaska nervdroppar i handen när han kom uppför trappan, men flaskan glömdes bort och i efterhand hade man svårt att identifiera den.

En revolver hittades i trappan och från början tolkade man detta som att Hallbergson hade lyckats ta den från mördaren med det fanns också uppgifter om att det var ett oanvändbart vapen Hallbergson hade förvarat i apoteket för att kunna skrämma eventuella tjuvar med.

Den ansvarige polisen, kronolänsman Hasselhuhn, hade föredragit att åka hem igen för att äta middag tillsammans med sina bridgekamrater efter ett hastigt besök på mordplatsen och liket genomgick inte heller någon rättsmedicinsk undersökning före begravningen så man var tvungen att gräva upp Hallbergsons kropp mindre än en vecka efter begravningen för att fastställa dödsorsaken. Från början verkar Hasselhuhn ha snöat in på att det var en luffare som låg bakom dådet – han bättrade helt enkelt på barnflickan Ebba Larssons beskrivning av gärningsmannen i efterlysningen med uppgiften att han skulle ha haft trasiga skor, vilket barnflickan senare förnekade att hon någonsin sagt. Och allt gick att följa i tidningarna, med namn och bilder på de flesta inblandade.

Fallet blev mycket uppmärksammat i tidningarna och bland farmaceuter drogs en insamling igång för att stödja de efterlevande. Insamlingar åt behövande var vid tiden rätt vanliga eftersom samhällets övriga skyddsnät var väsentligt mindre utbyggt än vad som är fallet idag. Insamlingens resultat redovisades i detalj i publikationen Farmacevtisk Revy, med åtskilliga sidor med namn på givare och bidragssummor. Sammanlagt samlades drygt 26 000 kronor in vilket kan jämföras med att Hammarby apoteks årsförsäljning var omkring 17 300 kronor.

hammarbymordet2
Från vänster: Biagio Valente, Giuseppe Jaconelli och mordoffret, apotekare Hallbergson.

Efter några dagar då tidningarna rapporterade om olika misstänkta personer i betydande delar av Uppland och Mälardalen arresterades två italienare, Biagio Valente och Giuseppe Jaconelli, som försörjde sig genom att vandra omkring landet och spela dragspel och sälja ballonger och skosnören och andra småsaker. Polisens fokus när man hade fått tag i dessa misstänkta verkar ha varit att försöka få dem att erkänna till varje pris och Valente erkände också dådet medan Jaconelli nekade. Problemet var bara att Valente erkände flera gånger och i flera olika versioner.

Biagio Valente beskrivs – med dåtidens språkbruk – som ”svagsint” och ”en psykiskt mycket undermålig person”. Trots att flera personer hävdade att de sett både Valente och Jaconelli i närheten av Väsby vid tiden för mordet blev det snart uppenbart att de befunnit sig i orten Karby som ligger betydligt längre norrut i Uppland vid tiden för mordet. Kronolänsman Hasselhuhn lät ändå fallet gå till domstol.Där blev emellertid både Valente och Jaconelli frikända genom skickligt arbete från försvararen, häradshövdingen Axel Carlson. Bland annat kunde Carlsson visa att båda hade alibi för tidpunkten för mordet. När det friande utslaget presenterades kastade sig Valentes mor runt domarens hals i vild glädje varvid domaren lär ha sagt: ” – Kyss inte mig, kyss Carlson!”, en mening som lär ha myntat det kända uttrycket ”Kyss Karlsson”.

Ingen har alltså dömts för dådet, men fallet har levt kvar som en klassiker i svensk kriminalhistoria. År 1924 pekade den finlandssvenske författaren Are Waerland ut en läkare vid Löwenströmska lasarettet som skyldig i ”När länkarna brista”. Läkaren beskrevs som Dr. X, men gick lätt att identifiera för den uppmärksamme. Läkaren stämde Waerland för förtal och vann. Efter detta genomfördes en förnyad polisundersökning 1925-26 men utan att något nytt åtal väcktes.

Yngve Lyttkens gav 1952 ut ”Hammarbymordet”, en av flera skildringar av kända brottsfall, där han argumenterar för att en lokal galning som bodde någon kilometer från apoteket vid tiden för mordet skulle vara den skyldige. För denna teori talar att det uppenbarligen inte var ett planerat rån som gick fel– mördaren stannade ju kvar på platsen, men tog ändå inga pengar eller något annat. Han bodde dessutom i det hus som polishunden sökte sig fram till och efter mordet lär han inte ha synts till i bygden igen. Mannen dog intagen på Uppsala asyl (Ulleråker) 1928. Mot teorin talar att han var känd i bygden och om det skulle ha varit han som dök upp beväpnad den där kvällen borde nog Hallbergson eller Ebba Larsson ha känt igen honom.

Märta Hallbergson flyttade senare till Norrköping, där hon arbetade på apoteket Östgöta Lejon i många år. Hon avled 1953.

Snart 100 år efter dådet lär det vara omöjligt att komma till visshet om vem som begick mordet. Kanske är det just ovissheten som gör detta och andra ouppklarade fall spännande för eftervärlden. Apotekshuset står kvar än idag, och syns från motorvägen. Det används idag som café.

Du kanske även gillar det här?