Voynichmanuskriptet; boken som verkar beskriva en annan värld

Är den märkliga skriften bara resultatet av en galen munks vilda fantasier eller beskriver Voynichmanuskriptet en värld som vi antingen förlorat eller som existerar parallellt med vår egen? Varken kritiker eller tillskyndare saknas i berättelsen om den mycket intressanta kodex som ännu idag förbryllar både lingvister och naturvetare.

manuscrito032
En sida ur manuskriptet. Klicka för större bild.

Det är egentligen både enkelt och svårt att beskriva Voynichmanuskriptet. Boken, eller hur man nu ska beskriva luntan, verkar enligt de Kol-14-tester som utfördes av pergamentet och bläcket på University of Arizona 2009 vara författad i norra Italien under det tidiga 1400-talet. Verket upptäcktes genom att en polsk bokhandlare vid namn Wilfred Voynich fick in det i sin bokhandel i samband med att han 1912 gjorde några inköp från ett av Jesuitordens gamla italienska läroverk. Voynich insåg att det här måste vara något alldeles extra och behöll således boken för sig själv i sin egen samling och därför fick den följa med honom när han emigrerade från Polen till USA två år senare. Voynich själv uppgav att det med boken följde ett brev daterat år 1666. Brevet, som givetvis inte längre finns kvar, namngav enligt Voynichs utsagor några tidigare ägare av manuskriptet. De påstådda ägarna levde alla under det sena 1500-talet eller tidiga 1600-talet,  vilket innebär att boken med tanke på Kol-14-dateringen således måste ha existerat redan så pass tidigt.

Boken är handskriven och innehåller cirka 240 sidor kalvskinnspergament. Pergamentbladen har en gång i tiden varit fristående eftersom de getskinnspärmar luntan är inbunden med är av yngre datum. Man kan emellertid tydligt se att boken ursprungligen varit ännu mer omfångsrik än vad som är fallet idag eftersom säkerligen 25-50 sidor sidor rivits ut genom åren. Texten löper från vänster till höger på västerländskt vis och de flesta uppslagen har illustrationer, många av dem färglagda i starka färger. Även sidor med diagram och stjärnbilder finns och några av dem är tecknade på utvikbara blad, lite som om man tänker sig en modern atlas eller en rikt påkostad naturvetenskaplig bokklubbsbok. Boken går dock inte att läsa eftersom all text är författad på någon slags chiffer som ingen ännu kunnat tyda. Inte heller de många illustrationerna av blommor och växter som fyller boken stämmer överens med något vi känner igen från jordens flora och fauna. Tvärtom verkar boken beskriva en rikt utvecklad biologi som inte har sin motsvarighet på vårt jordklot. Det verkar nästan som att författaren genom sina rikt färglagda illustrationer och sina intrikata handtextade rader av helt obegripliga tecken beskriver verkligheten på en helt annan planet eller en helt annan dimension än vår.

image_1195_1e-voynich-manuscript
Klicka för större bild.

Just det där med texten är lite extra spännande eftersom det givetvis är lätt att avfärda ett oläsligt chiffer som nonsensklotter, något som sker än idag exempelvis i det märkliga fallet med Ricky McCormick och hans olösta chiffer som jag tidigare skrivit om här. I fallet med Voynichmanuskriptet går det inte att avfärda texten som nonsens lika lätt då sättet som texten är satt på pränt avslöjar att det finns en rytm i språket. Tecken återkommer med en regelbundenhet som inte verkar vara slumpmässig utan snarare som varande en del i ett på förhand bestämt mönster, precis som att våra bokstäver ifall de placeras i enlighet med ett visst på förhand överenskommet mönster bildar svenska ord som går att läsa ifall man förstår svenska.

Texten, som består av totalt 37 olika varianter av bokstäver, innehåller varken några punkter eller andra skiljetecken och det verkar heller inte finnas någon sorts kapiteluppdelning av texten. Däremot verkar det finnas en kapiteluppdelning av illustrationerna och man kan tydligt utröna sex olika delar av manuskriptet. Den botaniska delen innehåller stora färgbilder av blommor och plantor. Den astronomiska delen innehåller illustrationer av stjärntecken och himlakroppar. Vi har även en kosmologisk del som innehåller olika sorters cirklar och rosetter som påminner om stjärnkartor, eller rättare sagt de strukturer som stjärnkartor är uppbyggda av. En fjärde avdelning är den farmaceutiska delen som innehåller illustrationer på rötter, blad och andra (som vi förstår det) medicinalväxter. En avdelning innehåller nästan inga illustrationer alls och verkar snarast vara en slags kokbok bestående av matrecept. Slutligen har vi en balneologisk avdelning som består i en serie mer eller mindre avslöjande illustrationer av kvinnokroppar nedsänkta i badkar.

letters_voynich_manuscript

En annan märklig detalj är att det genom bokens alla runt 240 sidor text inte finns ett enda misstag. Alla vi som skriver regelbundet vet att text inte alltid kommer ut på pränt så som den var tänkt att göra. Jag har exempelvis redan såhär långt i texten säkerligen suddat ut ett fyrtiotal ord,  några stavnings- och syftningsfel och även ett par hela meningar som jag insåg hade hamnat på fel plats i texten. I Voynichmanuskriptet finns inte ett enda sådant fel på 240 sidor. Författaren måste alltså ha varit oerhört noggrann med varje tecken och kanske till och med haft en slarvmall där han på förhand formulerade sig innan han fäste de färdiga formuleringarna på pränt. Detta givetvis under förutsättning att chiffret verkligen har en tydbar innebörd.

manuscrito013
Klicka för större bild.

Vem var det då som låg bakom boken? Givetvis är teorierna många. En vanlig teori är att det handlar om att alltihop bara är en förfalskning och att texten är nonsens. En annan teori handlar om att boken är äkta men chiffrerad på ett sådant sätt att den inte ska gå att lösa, att det snarare handlar om någons privata föreställningsvärld som skapats enkom för denna person och att någon chiffernyckel därför inte går att återskapa. En teori på samma tema handlar om att boken är ett utlopp för någons psykiska sjukdom, exempelvis en munk som verkligen släppte loss alla sina inre föreställningar i en enda samling pergament författade på ett språk bara han själv förstod. Ytterligare en teori, som lanserades av William Friedman som var en av 1900-talets främsta krypteringsanalytiker, gick ut på att manuskriptet troligen var ett tidigt försök att konstruera ett universellt språk som inte var helt olikt de klassifikationssystem som moderna bibliotek använder sig av. Han dog dock utan att kunna bevisa sin tes. Faktum är att vi idag inte vet vem som låg bakom verket.

Voynich själv menade emellertid att den engelske munken Roger Bacon (1219-1292) skulle vara den ursprunglige författaren, men det verkar med nuvarande datering vara en orimlig gissning eftersom Bacon dog åtminstone 100-150 år innan manuskriptet skrevs. En del spekulativa teoretiker har till och med föreslagit att det var Wilfred Voynich själv som skrivit manuskriptet i ett försök att göra sig märkvärdig, men just den gissningen kom på skam i och med Kol-14-dateringen som fastslog åldern på pergamentet och bläcket.

Vi vet som sagt inte mycket mer idag än vad som var fallet när manuskriptet kom till allmänhetens kännedom för snart hundra år sedan. Kryptologer, lingvister och naturvetare kliar sig fortfarande i huvudet över vad det faktiskt är man har framför sig. Möjligen kommer ny teknik och utökad forskning att kunna bringa klarhet i manuskriptets historia, men tills dess får vi nöja oss med att spekulera.

Voynichmanuskriptet donerades 1969 av den dåvarande ägaren Hans P. Kraus till Yale-universitetets avdelning för sällsynta böcker; The Beinecke Rare Book & Manuscript Library där det än idag finns att titta på om man anger koden MS 408 i dokumentbeställningen.

voynich-manuscript-p170

voynich2

d3ec190fab3ef6d3611d75fe2844efd5

d3a82ed58699947bda4337d5fd1bac90

Läs mer:
Manuskriptets egen hemsida
Wikipedia

Podcast:
Stuff you should know Podcast om Voynichmanuskriptet

Du kanske även gillar det här?