Den stora månbluffen från 1835

Numera talas det ofta om så kallade ”fake news”, alltså falska nyheter som helt eller delvis bygger på spekulationer eller rena lögner. Det här är långtifrån något nytt fenomen, tvärtom. Redan 1835 slog en morgontidning i New York på stora trumman för något som skulle visa sig vara en ren rövarhistoria.

Med början den 25 augusti 1835 publicerade den New York-baserade morgontidningen New York Sun en artikelserie i sex delar om sensationella upptäckter på månen. Tidningen, som hade startats bara två år tidigare, hade gott anseende och verkade tillsammans med välkända konkurrenter som exempelvis New York Times och New York Herald Tribune. På den här tiden, drygt hundra år före televisionens genombrott och mer än 150 år innan internet blev något som allmänheten sysslade med, var dagstidningarna en av få former av förströelse som vanligt folk hade. Därför fanns det en uppsjö av olika morgon-, dags- och kvällstidningar som inte sällan verkade i någon slags gråzon mellan nyhetsförmedlare och sagoberättare och där artiklarna kunde spänna mellan så olika ämnen som kändisskvaller, ekonomi och spänningsnoveller.

Det var alltså till en av de morgontidningar som allmänt betraktades som mer seriösa som artikelserien om månen kom in. Texten utgav sig för att vara skriven av en Dr. Andrew Grant som påstods vara assistent till en av tidens mest kända astronomer Sir John Herschel. Dessutom fanns tillägget att texten tidigare hade publicerats av den skotska tidningen Edinburgh Journal of Science. På The Sun svalde man både bete, krok och sänke och lät texten gå i tryck.

Artikelserien, som spände över flera delar, var enligt egen utsago ”en uppteckning av alla de fantastiska ting som denne kände astronom Herschel hade fått se genom sin senaste uppfinning, en ny typ av teleskopkikare så stark att man med lätthet kunde betrakta ytan på självaste månen från bekvämligheten vid fönstret i sin egen kammare”.

Det sparades alltså inte på de högtravande flosklerna på de inledande raderna.

Vidare beskrevs hur Herschel kunde se bisonoxar, getter och enhörningar fritt ströva runt på den lummiga markytan tillsammans med upprättgående svanslösa bävrar och människoliknande varelser med fladdermusliknande vingar. Det fanns skogar, slätter, sjöar och vattendrag på månen och man kunde även se magnifika tempel som tydligt var byggda av intelligenta varelser.

Det här var ju en fantastisk upptäckt och man kan förstå hur det vattnades i munnen på redaktören på The Sun när denna synbart trovärdiga källa levererade en sådan spektakulär utsaga.

Avsaknaden av tempel, enhörningar och upprättgående bävrar är påfallande…

Det var bara ett litet pytteproblem… Alltihop var lögn rakt igenom. Det fanns varken någon teleskopkikare eller några tempel på månen och inte ens artikelförfattaren Dr. Andrew Grant existerade. Artikeltexten var istället hoptotad av en viss Richard Adams Locke, en reporter som arbetade på The Sun vid tiden för publiceringen. Syftet med texten tros ha varit att öka lösnummerförsäljningen, vilket man till en början även lyckades med. The Sun sålde tidningar som aldrig förr. Det här var intressanta saker och läsarna slukade storyn med hull och hår. En annan motivation för Richard Adams Locke var att driva gäck med tidens spekulativa förhållningssätt till astronomi. Förståsigpåare gav ut stjärnskådarböcker som byggde på rena antaganden och Locke menade att hans text skulle tas som satir eftersom den var så gränslöst överdriven att man som läsare borde förstå att det bara vara båg och trams.

Läsarna delade inte den åsikten. Tvärtom togs texten för sanning och tidningen sålde lösnummer som aldrig förr. Till och med intelligentian lät sig luras. En kommitté från Yale University reste till New York för att leta efter artiklarna i Edinburgh Journal of Science, artiklar som naturligtvis aldrig existerat. Även astronomen Herschel började besväras av såväl frågvisa reportrar från andra tidningar som intresserade kollegor och vanliga påflugna medborgare. Han slog givetvis ifrån sig och förnekade sin inblandning i alltsammans, även om han till en början roades av spektaklet.

Det skulle dröja flera veckor innan bluffen avslöjades och när så väl skedde brydde sig The Sun inte om att dra tillbaka utgåvorna. Man låtsades helt enkelt som ingenting. Många läsare roades av hela historien men den unga tidningens trovärdighet hade naturligtvis lidit svåra skador. Tidningen verkar emellertid ha överlevt den här pinsamma situationen och man höll sig kvar i branschen ända till 1950 när man köptes upp av och inlemmades tillsammans med The New York World-Telegram. Inte heller det samarbetet varade särskilt länge. Efter ytterligare ett uppköp och namnbyte 1966 gick tidningen slutligen i graven 1967 under namnet The New York World Journal Tribune.

Och så gick det till när begreppet ”fake news” först såg dagens ljus för över 180 år sedan.

Läs mer:
Hela artikelserien om Herschels upptäckt Alla sex delarna finns tillgängliga för den sentida läsaren
Houston Chronicle
History Channel

Du kanske även gillar det här?