Hotellet som ”American Horror Story” baseras på – Cecil Hotel

Cecil Hotel i Downtown Los Angeles har under sin långa existens upplevt skilda världar. Vägen från överklassens vattenhål till ökänt skumraskhotell har inte varit spikrak men den har involverat en del av den amerikanska kriminalhistorien.

58964-f
Cecil Hotel efter öppnandet 1924.

Femte säsongen av TV-serien American Horror Story heter Hotel och spinner runt det i Downtown Los Angeles belägna fiktiva hotellet Hotel Cortez. I serien byggdes hotellet av seriemördaren James Patrick March i början av 1900-talet och allsköns ruskigheter inträffar. Vad många inte vet är att Hotel Cortez har en verklig förlaga, Cecil Hotel som precis som sin fiktiva motsvarighet ligger i Downtown Los Angeles. En av TV-seriens skapare Ryan Murphy har vid ett flertal tillfällen i intervjuer sagt att Cecil Hotel är förlaga för Hotel Cortez.

Cecil Hotel öppnade 1924 och var med sina 700 rum vid tiden betraktat som ett överklassens vattenhål. Downtown Los Angeles såg på 20-talet helt annorlunda ut jämfört med dagens område och där blandades de rika och de fina med de adliga och de besuttna. De första åren av hotellets existens var lyckade. Man lyckades attrahera inte bara välbeställda turister utan även amerikaner och lokalbor ur den övre medelklassen. Smakade det så kostade det,  servicen och standarden var hög. Depressionen på 1930-talet slog hårt mot USA. Los Angeles var liksom Cecil Hotel inget undantag. Hotellet förvandlades till ett budgethotell för handelsresande och andra som behövde kortvarigt och billigt uppehälle. Prostitutionen tog fart när fattigdomen bredde ut sig och hotellet med sina billiga rum var tilltalande för människor som var ute efter kortvarig ostördhet. Borta var glansen och glamouren från The Roaring 20´s.

1st-pic
Tidig bild på hotellet.

Elisa Lam, som jag skrivit en artikel om tidigare, var långt ifrån det första offret på hotellet. I takt med att det omkringvarande området Skid Row handlöst föll ner i den stora Depressionen blev hotellet inte bara en hubb för prostitution utan även sista anhalt för många människor. Det var dit man tog sig när alla andra möjligheter var uttömda. Kanske var det för att få tak över huvudet, kanske var det för att få några timmars avskildhet så att man kunde begå självmord ifred. Antalet självmord på hotellet rakade i höjden med en sådan fart att hotellet fick det mindre smickrande öknamnet The Suicide Hotel av befolkningen i området. Det började redan 1931 när den 46-årige hotellgästen W.K. Norton tog in på hotellet och raskt efter incheckningen tog livet av sig med tabletter. Sen fortsatte självmorden i rask takt. Folk hängde sig, sköt sig, svalde ner tabletter och skar upp handlederna. Ett spektakulärt självmord inträffade 1962 när den då 27-årige Pauline Otton efter ett gräl med sin särboende make kastade sig ut från 9e våningen. Det föll sig så illa att hon landade rakt på 65-årige George Gianinni som bara råkade gå förbi på gatan under fönstret. Båda avled omedelbart.

ramirez
The Night Stalker, Richard Ramirez.

Hotellet har inte bara haft sin beskärda del av självmördare, man har även huserat ett flertal välkända mördare genom åren. Mellan åren 1984 till 1985 levde Los Angeles i skräck för seriemördaren The Night Stalker. Den okände mannens modus operandi var att bryta sig in i hus i skydd av mörkret och sedan misshandla, råna, våldta och mörda vem som nu råkade befinna sig i bostaden. Förövaren slog till utan förvarning och lämnade efter sig kaos och döda kroppar. När mannen som hette Richard Ramirez greps 1985 bodde han på och utgick från Cecil Hotel. Sent om kvällen brukade han lämna hotellet utan att nattportieren märkte det och när han senare återkom täckt i sina offers blod brukade han slinka in i en gränd som ledde till hotellets bakgård och kasta sina blodiga kläder i hotellets sopkärl för att sedan smita tillbaka in till sitt rum i bara kalsongerna. Man borde ju kunna tycka att hotellets personal, i de fall de såg honom, borde reagera på en blodig man iklädd bara underkläderna som rusar runt i korridorerna men så var uppenbarligen inte fallet. Som sagt, det här var ett mycket sjabbigt näste för patrask och ljusskygga typer och därför inkom aldrig några tips till polisen från hotellet angående Richard Ramirez.

År 1991 var det dags igen. Jack Unterweger var en österrikare på besök i Staterna som dolde sig bakom en fasad som skribent inom fältet kriminalhistoria. Han påstod sig särskilt vara intresserad av att undersöka mord på prostituerade begångna i USA. Vad varken hotellpersonalen eller Unterwegers arbetsgivare hemma i Österrike visste var att han undersökte sina mordfall så handgripligt att han faktiskt begick dem själv. Han hade begått ett flertal hormord hemma i Österrike innan han åkte över till Staterna. Unterweger var en synnerligen fräck mördare. Via sina yrkeskontakter fick han åka med Los Angeles Police Department i deras patrullbilar och från baksätet beskåda de i staden kända stråken för prostitution. Polisen utrustade honom med bakgrundsinformation om kvinnor och områden och sedan, när han blivit avsläppt från polisens patrullbil, smög han tillbaka och plockade upp kvinnor som han sedan brutalt mördade. Efter sina mordorgier slank han tillbaka till sin bostad i staden på… ja, just det. Cecil Hotel.

murder-elizabeth-short-black-dahlia
Elizabeth Short, The Black Dahlia.

Det är inte bara självmördare och mördare som har tagit sin tillflykt till Cecil Hotel. Det finns ett antal mer eller mindre välkända mordoffer som också funnits på plats. Elisa Lam har vi talat om tidigare men hon är inte ensam. En av Los Angeles mest kända mordoffer finns också representerad i samband med hotellet; The Black Dahlia. På morgonen den 15 januari 1947 hittades kroppen av en ung kvinna på South Norton Avenue mellan Coliseum och West 39th Street. Kvinnan var naken och låg på gräset med särade ben. Hon var delad på mitten, mellan under- och överkroppen fanns ett mellanrum på närmare en fot. (Bild 1, 2, 3 OBS: Klicka inte på bilderna om du är känslig).  Kvinnans ansikte var sönderskuret i ett så kallat Glasgow Smile vilket innebär att en kniv sätts i mungiporna och sen skär man uppåt hela vägen till öronen så att öppningarna (och senare ärrvävnaden) liknar ett ständigt leende. (Bild, återigen, klicka inte om du är känslig). Hennes ena bröst var bortskuret och hon hade också utsatts för multipla skärsår i låren. Eftersom kroppen saknade identitetshandlingar gav pressen henne namnet The Black Dahlia efter en vid tiden populär film. Kvinnan hette Elizabeth Short och mordet på henne har aldrig blivit uppklarat. Ryktet gick om att Cecil Hotel var den sista platsen hon synts till vid liv.

Ett annat mord, ett som inte alls hade ovanstående air av rykte runt sig, var mordet på Goldie Osgood. Goldie var känd som The Pigeon Woman och återfanns strypt, våldtagen, knivhuggen och rånad på i sitt rum på sjunde våningen på Cecil Hotel den 4e juni 1964. Goldie var en pensionerad telefonist och känd för att spendera sina dagar på det närbelägna Pershing Square, sittandes på en bänk matandes duvor.

after-opening-ParagraphVidare, utöver självmördare, mördare och mordoffer, har vi alla de rakt av märkliga incidenter som inträffat på hotellet. Vi har exemplet Jeffery Thomas Paley som var en 26-årig före detta mentalpatient som 1976 köpte sig ett gevär och ammunition i en vapenbutik i Hollywood. Han betalade 63 dollar. Därefter åkte han tillbaka till Cecil Hotel, klättrade upp på taket till byggnaden och började skjuta slumpmässigt mot förbipasserande. Vid gripandet hävdade han att han inte var ute efter att mörda någon, bara bevisa en poäng. Han ville visa hur enkelt det var för en före detta mentalpatient att tillskansa sig ett vapen och sen börja skjuta på människor. Huruvida detta stämmer med Jefferys verkliga intentioner eller är en efterhandskonstruktion är osäkert men ingen skadades vid attacken.

Hotellet börjar bli till åren nu och har sett sin beskärda del av konstigheter. På senare år har hotellet bytt ägare och de nya ägarna försöker distansera sig från hotellets historia. Man har till och med döpt om det till StayOnMain och skaffat sig en hemsida på vilken ingenting nämns om hotellets förflutna. Det kan man ju tycka är märkligt eftersom ett hotell som är så känt att en svensk som jag sitter och skriver om det på en svensk hemsida borde ha ett så monumentalt PR-värde att det är värt att bevara. Istället väljer man att ignorera detta och börja om från början istället för att omfamna sitt förflutna. Varför inte stänga av vissa rum, exempelvis rummet som Richard Ramirez bodde på och anordna guidade turer i vilka man bygger upp sin image och sina kontakter med den amerikanska kriminalhistorien? StayOnMain har enligt mitt förmenande en del att lära av hur London omfamnat Jack the Ripper.

Befinner du dig i området eller har vägarna förbi? Vågar du bo en natt på Cecil Hotel? Har du bott på hotellet? Lämna gärna en kommentar nedan.

Du kanske även gillar det här?

  • Ling

    Cecil Hotel fick en dålig recension från denna brittiska gäst –