De märkliga spökraketerna, 1946

De första rapporterna om spökraketerna gjordes den 26 februari 1946 av finländska observatörer. Cirka 2.000 observationer loggades över i stort sett hela Sverige mellan maj och december 1946 med toppar den 9 och den 11 augusti samma år. Lite drygt tvåhundra av dessa observationer verifierades med radarekon och myndigheter återfann vid undersökningar på nedslagsplatser fysiska fragment som kommit att tillskrivas spökraketerna.

Ghostrocket_7-09-1946
Fotografen Erik Reuterswärds välkända fotografi. Erik själv trodde att han fotograferat en meteorit. Den svenska armén, som släppte bilden, var inte lika säker.

Spökraketerna (ibland även benämnt som spökflygarna bland allmänheten) var tidningarnas namn på en serie observationer av olika varianter av lysande flygande föremål över Sverige under framförallt sommaren och hösten 1946, men fenomenet syntes även över Norge och Finland. Kulmen kom den 11 augusti 1946 då myndigheterna under en enda dag fick in över 300 rapporter om observationer till den för ändamålet skapade rymdprojektilkommittén. ”Spökraketkommittén” som den också kallades var sammansatt av bland annat deltagare från Försvarsstabens flyg- och luftförsvarsavdelning (som också var ansvarig myndighet), Flygförvaltningen, Flygstaben, Marinförvaltningen, Försvarets Radioanstalt (FRA) och Försvarets forskningsanstalt (FOA). Kommittén hade som uppgift att samla in observationer samt undersöka och analysera dessa observationer med hjälp av olika experter. Man hade även som uppdrag att vidta lämpliga motåtgärder, om sådana skulle behövas. Kommitténs ordförande var överste Bengt Jacobsson, chef vid Flygförvaltningens materielavdelning. Sekreterare var flygingenjören Eric Malmberg.

Under de mest intensiva månaderna utfördes en mängd handgripliga undersökningar och provtagningar då en del av dessa okända fenomen faktiskt kraschade på svenskt territorium. En del mindre föremål från nedslagsplatserna plockades in och undersöktes, vilket visar på att det inte enbart rörde sig om synvillor utan faktiska, solida objekt. De flesta nedslagen gjordes i sjöar men även terrängkrascher förekom. Den 19 juli kunde många oberoende vittnen rapportera om att projektiler slagit ner i fyra olika sjöar i Norrland: Kattisträsket, Kölmjärv, Marmen och Vasarajärvi. Dagen därpå, den 20 juli, fick en grupp ur Bodens ingenjörskår order om att spärra av området kring Kölmjärv och undersöka nedslagsplatsen. Man hittade en detonationskrater på 30 meter i diameter på sjöns botten. Sjön undersöktes sedan med metalldetektorer och det togs 3500 bottenprover utan resultat. Ett förslag att tömma hela sjön övergavs av kostnadsskäl.

Under tiden som utredningarna pågick så kopplades även såväl amerikanska som brittiska myndigheter in.  Spökraketkommittén överlämnade också en del av dokumentationen rörande undersökningarna av nedslagsplatserna. Rapporter från de båda länderna kom i sin tur tillbaka till kommittén i december månad, utan att för den sakens skull tillföra utredningen något större ljus.

Rymdprojektilkommittén lutade vid tiden åt att det var ryssarna som hade återuppbyggt tyskarnas raketbas vid Peenemünde. Radioavlyssning uppfattade radiotrafik som eventuellt kunde tyda på att raketerna fjärrstyrdes. Det stora antalet observationer såg man som ett tecken på att någon i övningssyfte höll på att ”skjuta in sig”. Under augusti fick kommittén regeringens tillstånd att flyga över intressanta delar av Östersjön och spaningsfotografera. Minst en flygning över sovjetiskt territorium genomfördes av Fredrik Lambert-Meuller 1948. Vad dessa fenomen och observationer egentligen utgjordes av har aldrig till 100% kunnat fastställas. Kommitténs slutgiltiga rapport nämner flera tänkbara möjligheter, bland annat teorin om ryssarna vid Peenemünde som nämns ovan, men inget definitivt besked framställs. Den förklaringen har dock kunnat skrinläggas i efterhand eftersom ryssarna officiellt inte genomförde de första provskjutningarna förrän året därpå.

Mot hösten 1946 började observationerna ebba ut. Kommittén blev alltmer uppgiven om att hitta några bevis för att projektilerna existerade och den 12 december höll man sitt sista sammanträde. Någon uttömmande förklaring till fenomenet med spökraketerna kunde kommittén aldrig presentera.

Så, vad var det här för föremål som helt plötsligt började ramla ner över stora delar av Norden under 1946 och varför observerades så pass många objekt av olikartad karaktär? Kan man enbart avfärda merparten av incidenterna som masshysteri och synvillor eller är det mer komplicerat än så

Läs mer:
http://www.saturdaynightuforia.com/html/articles/articlehtml/ghostrocketsof1946.html

Du kanske även gillar det här?